Toa-tics?

Jag upptäckte idag att jag har en konstig vana när jag byter toarulle. Jag MÅSTE dra loss början på rullen där den är fastlimmad, alltså så att första arket hänger fritt. Jag MÅSTE. Jag provade att inte göra det, men det kändes helt fel. Helgalet.

Nu kan man ju tro att det handlar om något slags tvång, men det är det nog inte. Jag tror att jag bara tycker att det är så förbannat irriterande att behöva riva runt i rullen så att papperslagrena hamnar i otakt när man väl sitter där och är klar. På språng liksom. Då vill man inte behöva få hela händerna fulla av små pappersbitar bara för att hela toarullen är ihoplimmad. Hade jag velat bli toa-ingenjör hade jag väl blivit det.

:)

Så skönt att man bekymra sig för så små saker som toapapper ibland. DET är befriande.