Jag har kommit på en positiv sak med att börja jobba igen. Kanske, kanske kan jag då komma ur den här sunkiga, trista mammaledighetsuniformen som jag tror att jag växt fast i. Ni vet - man drar på sig nåt som ligger på morgonen ("Jag byter om sen när jag gett L gröt"), man råkar kasta en blick i spegeln framåt förmiddagen ("Jisses! Ser jag ut så där?"), när man ev ska gå ut en sväng drar man på sig ett par gamla jeans, men behåller den sunkiga t-shirten på ("Ingen ser ändå vad jag har på mig under jackan")...
OMG.
Det är för tragiskt kan jag säga. Men - när jag börjar jobba ser jag framför mig hur jag kanske dammar fram någon gammal kjol? Återupplivar plattången? Rotar fram mascaran? Och - herregud - kanske någon lite dutt läppglans ibland? Tänk om jag till och med tar på mig strumpbyxor någon gång??? (Jag kan ju förstås inte ha Länsrättskjolen utan strumpbyxor, så det är ju givet... :D )
Detta ser jag fram emot. Det är en positiv sak med att börja jobba. Sedan kom jag inte på något mer.
shit du e rolig, idag kom jag och widar ur nattkläderna en halv timme innan matte kom hem från jobbet totalt kaos här. Annars så brukar jag försöka hotta upp mig innan vi går ut, men smink och hår är som det är. nog därför de flesta tycker att färgningen och klippningen hos Caroline blev ett sånt lyft. Ibland vill jag inget hellre än att jobba, ibland blir jag döskraj av att jobba igen...skumt
SvaraRaderaHaha! Jag försökte hålla i det där med utseende i början, men nu har jag helt lagt av mig... Och det där med att gå i pyjamas hela dagen känner jag också igen. :D
SvaraRadera