Doktor och barnvakt

I våras fick jag regnbågshinneinflammation. Det är tydligen inte så bra och blev väl värre för att jag gick med det ett tag innan jag gick till doktorn. Igår morse började jag känna den där ömmande känslan i ögat och att det gör ont när jag tittar runt. Enligt doktorn är detta något som lätt återkommer och hon hade skrivit ut droppar att börja droppa med omedelbart när man känner symptomen, dock måste man alltid kolla det hos läkare också, eftersom typ linsen kan växa fast annars. (Skitäckligt, jag vet...) Så imorse ringde jag ögonmottagningen eftersom det inte blivit bättre i ögat, snarare värre, för att höra vad jag skulle göra. Jag skulle få komma kl 10.20. Jättesnällt, men vad gör man när man har ett sjukt barn hemma? Ringer mamma, som precis börjat koka skinkan. Jag hade kunnat köra L till henne, men ville inte släpa ut barnet i kylan. Dock har ju L:s moster kommit hem från London (mot alla odds) och även igår kommit till föräldrahemmet, så hon kunde komma! L har ju dock inte träffat henne på länge, så man undrade ju lite om det skulle fungera, men det gick så himla bra! L sträckte direkt ut armarna mot moster och ville gå till henne. Hon hade varit jätteglad hela tiden jag var borta, så det känns jätteskönt.

Dock är lilla skruttan sjuk. Nu har hon sovit i över två timmar. Hon är så snorig, så snorig... Hoppas att hon kan sova bort det onda...

Hos doktorn gick det bra. Hon såg ingenting (skönt) men jag ska droppa ett par dagar i alla fall, för det kan kännas innan det syns.