Hård dag

Idag känns det som att vi haft en riktig otursdag. Det är hårt att vara liten och börja lära sig att röra sig på andra sätt än genom att krypa... Nu känns det som att man får stå bakom L hela tiden. Hon reser sig hela tiden mot allting. Hon går inte utan stöd - långt ifrån - men hon förflyttar sig utefter soffa, bord, köksskåp... Det är inte alltid man hinner med heller. Idag har hon trillat jag vet inte hur många gånger... :( Hon vill så gärna "gå iväg" och så hinner inte kroppen med = fall, bank och gråt. :(

Hon är snabb som en vessla också. Idag var vi i badrummet och jag sopade av lite. Jag ser att hon kryper ut genom dörren till hallen, men jag vänder mig om och ställer undan sopskyffeln. När jag vänder mig om - en sisådär två-tre sekunder senare och går ut i hallen - är hon borta! Vilken känsla att se en tom hall. Tomt, tomt. Tomt i köket. Tomt in i vardagsrummet. Panik. Sovrumsdörren är dock halvöppen och det är mörkt där inne. Kastar mig in och där är L stående mot sängen. Skitglad naturligtvis. :) Jag har ju fått för mig att hon är lite mörkrädd, men inte idag inte. :D