fredag 17 december 2010

Pojkar och flickor, rosa och blått...

Ok, hela den här grejen är uttjatad, upprepad och ältad till förbannelse och jag orkar egentligen inte ge mig in i den, men ett par saker den senaste veckan har aktualiserat saken igen, så vi tar väl ett varv till... :)

Vad är det med färger och kön egentligen? Det är egentligen inte upprörande, bara lite skojigt. Och intressant.

När L och hennes pappa var på BVC i förra veckan, så var det ytterligare ett barn med mamma i väntrummet. L satt på golvet och lekte med någon sak och det andra barnet ville ta den ifrån henne, så mamman sa: "Nej, nej, låt pojken ha den".

:)

L:s pappa var ju i och för sig coolast, han sa ingenting. Mamman såg dock lite fundersam ut när sköterskan ropade upp L:s namn när det var deras tur... :D Jag tror inte att det är så många pojkar som heter L, så mamman blev nog förvirrad. Kanske blev L tagen för en pöjk för att hon hade en heloverall med printade jeanssnickarbrallor på? Hon hade i alla fall ingen lössnopp på sig, så det går bort.

Häromdagen - i ett helt annat sammanhang - hade L på sig jeans (Observera! Det var hjärtformade knäskydd på!) och en svart-vit-randig tröja. Ytterligare en (kvinna) trodde att hon var en pojke. Konstigt. Det händer aldrig när hon har rosa på sig. :S Och detta trots de hjärtformade knäskydden... ;)

Jag vet, jag ska inte gaffla om detta och hur hemskt det är att barn inte ska få vara barn, utan kön, och jadajada... Men nog är det lite intressant när man väl står där? Det måste ju vara kläderna som gör att L tagits för en pojke, vad skulle det annars vara? Och då har hon ju inte direkt haft en babyblå tröja som det står "I´m a boy" på, utan typ jeans och icke-rosa tröja.

Jag vet att det finns dom som hellre skulle dö än att ta på sina flickor rosa kläder. Jag vet också att det finns dom som inte ens kan tänka tanken att ta på sina flickor något annat än rosa och rött. Det är väl inget fel med det i och för sig. Bara man har reflekterat över varför man väljer det.

Och jag då? Jag är av åsikten att barn - pojkar och flickor - kan ha vilka satans färger på kläderna dom vill. Bara dom värmer kroppen och är relativt hela och rena. Jag tror dock också att det finns en fördel med att inte begränsa barn till enbart de könsstereotypa färgerna. Jag tror att barn - och de sedermera vuxna - kan begränsas av det. Nog kan man tro att färger bara är färger och inte betyder något, men så mycket mer följer med.

Nej, livet är för kort för att begränsas! Njut av det och alla dess färger!

Redan från början.

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig. Inte oväntat va? Det är tråkigt när kön ska bestämmas utifrån kläder. Jag tänkte på det igår när jag var ute med Widar & Bea. Widar låg nerbäddad i vagnen och hade en röd mössa på sig. Tanken slog mig att det finns en chans att han skulle kunna tas för att vara en flicka bara för den röda mössan. Helt absurt. Keep on och klä din flicka i det du tycker är rätt. Sen när hon blir stor nog att välja så väljer hon det hon vill ha..

    SvaraRadera
  2. Ja, men precis! Och chansen att hon då väljer det hon _faktiskt_ vill ha ökar nog om hon inte begränsats till två färger från början... :)

    SvaraRadera
  3. Oj, vad bra skrivet! För att göra det ännu jobbigare: visst är det riktigt jobbigt när man träffar en vuxen människa och inte ser om det är en tjej eller kille? Det har ju ingen betydelse alls om den jag pratar med är tjej eller kille, men det är svårt att tänka på något annat när man väl står där!

    SvaraRadera
  4. Tack! Och visst är vårt samhälle på så många sätt uppbyggt kring kön. Vi blir ju asförvirrade om vi inte ser om en person är en man eller kvinna! Jag blir riktigt otrevlig och verkligen stirrar... :/

    Det blir ju bara så tråkigt när pojkar och flickor växer upp och tror att de måste välja sitt liv utifrån vad de har mellan benen... Så kan vi ju inte ha det! :D

    SvaraRadera