Gott nytt 2011!

Jag vill önska er alla som läser ett fantastiskt, glittrande och strålande 2011! Nu toppar vi 2010!

Stor nyårskram!

En fundering om det här med bilder...

Jag är ju som bekant inte en särskilt van bloggare. Inte heller en särskilt modig sådan. I alla fall inte i den bemärkelsen att jag inte gärna vill lämna ut någon som inte bett om det. Nu - när jag satt med det föregående inlägget - skulle jag välja ut lite bilder som symboliserat 2010 och då blir jag så himla osäker på om jag vill/kan lägga ut bilder med andra människor på. Ja, alltså folk som ju är en naturlig del av våra liv, men som man kanske inte direkt frågat om de vill vara med på bild, och definitivt inte om de vill vara med på bild på internet. Ja, ni fattar. Alla kanske inte uppskattar att vara med på full display i en blogg. Det kan man ju ha olika skäl till.

När jag blir osäker på olika saker brukar jag gå till mig själv. Har jag synpunkter på om någon lägger ut bilder på mig? Nej, inte direkt. (Och med det menat att jag är fullt påklädd, ser skapligt nykter ut och inte gör något som någon skulle ta anstöt av... :P ) Fast alla kanske inte tänker som jag? Jag är väldigt försiktig med detta. Det gäller även på facebook.

Eftersom jag också är lite av en paragrafryttare undrar jag också hur regelverket för det här ser ut? Får jag publicera bilder på folk hur som helst? Får jag skriva vad som helst om vem som helst? Jag är skamlígt oinsatt, men inser att det väl måste finnas någon slags lagstiftning kring detta. Någon som vet mer än jag?

Jag ser ju också att min lilla "årskrönika" ser sorgligt rumphuggen ut, men det här får bli det jag bjuder på. För tillfället i alla fall. Då har jag i alla fall inte lagt ut något som någon inte vill att jag ska lägga ut.

Början och mitten av 2010

På nyårsdagen 2010 gick vi
första barnvagnspromenaden...
Det hade ju varit så kallt innan att vi inte hade vågat gå ut i vagnen. 



I mars var L första gången i sommarstugan. Här tillsammans med morfar och Zack.



Den 24 april döptes L.
Här har vi bygdegården innan fikastunden.



L skrek ända fram tills
gudstjänsten började,
då somnade hon i min famn och sov genom alltihop...
Nästan i alla fall. :)



I juni var vi och träffade djuren i Kolmårdens djurpark...



...och tog snygga självporträtt. :)



På midsommaraftons morgon var vi iväg
 och hämtade löv till stången
enligt tradition. Självklart hjälpte L till.




Mamma och L på midsommarafton...



En midsommarflicka!



L och moster



På semestern var vi iväg med husvagnen till Furuvik...



...och till Vadstena.

Vi trängdes med L:s morfar och mormor i en Ullaredsstuga....

...och gömde oss för Kanal 5:s kameror.



Här hade vi några ögonblick från början och mitten av 2010... Kommer nog mer senare från resten av året skulle jag tro. :)



Väntan

Nysoven (över två och en halv timme), nyduschad, nykockat och... väntande. Nu tycker jag att familjen kan ta och komma hem! Nu saknar jag min lilla bebba riktigt ordentligt. Skönt för henne att få komma ut idag. Hon och hennes pappa har varit hos hennes morfar och mormor. Deras jordfelsbrytare slog av hela tiden igår och nu har maken varit där och hjälpt till lite. Verkar som att det är varmvattenberedaren som är trasig. Kul för dom. :S Det har i alla fall inte bara varit all work and no play, L har varit ute och åkt pulka också. På tillbakavägen blev hon tydligen så trött att hon somnade och hon fick sitta i pulkan och sova klart. I hallen. :D

Efter min långa tuppis (inklusive hardcore svettningar!) känner jag mig faktiskt piggare. En dusch gjorde nog sitt också. Nu hoppas jag att det bara kan gå uppåt!

Som en riktig housewife har jag nu förberett middagen (så pigg är jag alltså nu!). Det blir ratatouille och spagetti. Det får vi hoppas passar alla familjemedlemmar. :)

Rastlöst

Ensam hemma. Det är tyst, lugnt och - tråkigt. Inte bara för att jag är sjuk, det är väldans trist i sig, men för att jag helt enkelt inte är van vid att vara själv numera. När jag går till ett annat rum känns det som att jag glömt något (babyvakten), för det känns som att L ligger och sover. :) Jag borde ju ta vara på tiden och kanske ta ett bad eller nåt. (Är det bra när man har feber, förresten?) Men å andra sidan har jag ingen större lust till något. Jag skulle kunna tänka mig att gå och lägga mig och försöka sova en liten stund och sedan när jag vaknar är jag frisk. Ska vi säga så? :)

Ensam

Ensam och eländig med bara mina söta vänner i skålen...



L:s favorilåt

Det här tillhör inte vad jag vanligen lyssnar på, men jag tänkte att jag måste bjuda på L:s absoluta favoritlåt att dansa till! :) Hennes pappa har den som ringsignal på mobilen och så fort det ringer så börjar hon vifta med armarna och dansa loss! Nu när hon börjat stå upp står hon också och gungar till musiken. Gullunge. :)

Det roligaste var för någon månad sedan när pappa låg och skulle natta L i sängen. Hon håller på och somnar och ligger och gosar med snutten och suger på tummen. Då ringer pappas mobil i hallen, precis utanför sovrumsdörren. Den halvsovande ungen kastar upp ögonen, sätter sig upp i sängen och börjar vifta med armarna. :D Snacka om någon slags betingning. :D

Sjuk... :(

Nej, det går inte åt rätt håll det här. Idag är jag jätterisig och har feber och har jätteont i kroppen. Bläääää! L är fortfarande lite snorig och hostig, men det kan väl barn vara flera månader åt gången under vintern och för övrigt är hon pigg, så idag ska hon och hennes pappa åka iväg en sväng. Jag blir väl hemma och tycker synd om mig själv... :(

Teflonminne

Fick meddelande om utbetalning från Försäkringskassan idag gällande föräldrapenningen. Kastade ett getöga på den och blev fundersam - hade bara fått utbetalt fram till L:s ettårsdag. Det slog mig att jag kanske, kanske hade glömt bort att begära föräldrapenning för tiden efter.... Det låter ju kanske inte så farligt, men det kan det verkligen vara. Från barnets ettårsdag måste man ju ta ut minst fem föräldrapenningsdagar per vecka för att inte bli "nollad" hos försäkringskassan. Och det vill jag ju verkligen inte bli! Jag har under det här året bara tagit ut fyra dagar per vecka och jag vet att jag sökte fram till dagen innan ettårsdagen och tänkte att jag tar dom där resterande veckorna sedan... Jojo. Någonstans i minnet klingade det också att man inte kan begära f-penning i efterhand... Så jag var lite smått panikslagen över att jag nu kanske blivit nollad hos FK bara för att man har teflonminne!

Till råga på allt har vi bytt bank och jag har inte skaffat något e-leg där än och kunde inte logga in på FK för att se om jag begärt för halva december eller ej. Och inte fungerade det via internetbanken när jag skulle försöka fixa e-leg. Och kundcenter per telefon hos FK var överbelastat och det gick inte att komma fram. Kändes riktigt, riktigt bra! =(

Till slut lyckades mannen få till det så att FK skulle ringa upp. Fråga mig inte hur han gjorde - jag lyckades bara bli bortkopplad hela tiden. Och när de väl ringde upp fick jag det lugnande beskedet att jag kunde ansöka i efterhand! Fast det är väl bäst att inte ropa hej för tidigt - jag har fått besked från FK per telefon förut som inte stämt... Så skulle det nu visa sig att jag inte lyckats skydda min SGI genom min klantighet så gäller det ju helt enkelt att hålla sig frisk, för skulle man bli sjukskriven inom jag vet inte hur länge så lär man ju bli ganska fattig...

Det blir aldrig som man har tänkt sig

Jag är inte vidare pigg idag. Vaknade imorse med massivt ryggont, ledont och lite feber. Inte så hög feber visserligen, bara 37,8, men jag trodde nog att den var högre baserat på hur jag kände mig. Eftersom jag hade så ont i ryggen när L vaknade vid 05 så kunde jag varken ta hand om henne eller ligga kvar, så det slutade med att vi klev upp alla tre. Hon fick lite gröt och så hade vi lite mys i vardagsrummet under filtar i soffan. Jag tryckte i mig alvedon och framåt halv sju började både mina och L:s ögonlock trilla ihop. L och hennes pappa gick tillbaka till sängen och jag låg kvar i soffan, upp-pallad mot armstödet. Bästa liggställningen för ryggen för tillfället.

Vi knoppade in hela bunten och strax före halv tio kommer L och pappa upp och väcker mig... Tänk - då hade vi sovit i nästan tre timmar! Herregud... Ovanligt för L:s del måste jag säga. Men skönt, skönt. Jag kände mig lite piggare när vi vaknade. L verkar lite piggare idag. Snuvan är inte lika rinnig, men hon är ovanligt gnällig. Hoppas det hela är på upphällningen nu. Det var inte så här jag hade tänkt mig våra lediga veckor ihop, sjuka, gnälliga och allmänt trista. L blir jätteuttråkad av att bara gå hemma med oss, men vi vill ändå inte ta ut henne riktigt än. Bättre att hon får bli ordentligt pigg först. Och det hoppas vi blir snart... Det har varit värst på kvällarna sista dagarna. Hon hostar så hon vaknar och nästan kräks. :(

För tillfället sover L igen. Blir nog en kort tuppis. Hennes pappa har åkt och handlat och fixar lite ärenden och jag har tagit alvedon och sitter här. Ska nog lägga mig i soffan snart. Borde städa upp här, men jag orkar inte just nu. Får samla lite kraft först. Men nog skulle det behövas en helsanering av hemmet, det ska villigt erkännas. Vad hände med julstädningen? Ser inte ut som att det någonsin förekommit någon.

If You Tolerate This Your Children Will Be Next

En fantastisk låt från förr...

Att gå över gatan i Saigon

Sitter och bläddrar bland våra bilder och kikade igenom när vi var i Vietnam i januari 2009. Hittade den här videon. Trafiken var ju helt galen. Det här är nog typ första dagen i Saigon när vi skulle försöka gå över gatan, innan man lärt sig att det helt enkelt bara är att gå. Rakt ut, hålla jämn takt och hoppas på det bästa. :)

Det här var ju ändå småpotatis ur kaossynpunkt upptäckte vi senare. Vi var där under nyåret - tet - och det var ingen måtta på vilken trafik det blev ju närmare festligheterna man kom, speciellt på kvällarna. Egentligen är inte videon särskilt representativ för hur jäklig trafiken var när man tänker efter, men det ger väl en liten bild i alla fall. :)

(Jag vet inte hur väl det hörs, det är filmat med videofunktionen på kompaktkameran, men det roligaste är nästan min lite desperata röst och G:s min och "Aaaöööö" när vi passerat första delen av gatan. :D )

Trevliga minnen hur som helst. :)

Royal Republic - Tommy-Gun

Den här är riktigt bra!

Blä, blä, blä...

Usch. Ont i kroppen och huvudet. Frusen. Hostig. Ont i halsen. Nu är det min tur.

Förvaringsenhet

På julafton blev L lycklig ägare till en obscen mängd leksaker. Till. För tillfället måste man kryssa runt leksakerna i hennes rum för att överhuvudtaget komma fram. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket hyll- och lådutrymme för att allt ska få plats. Vi måste nog bege oss till Ikea och hitta något bra förvaringssystem. Någon som vet någon bra förvaringsserie där? Något byråliknande med backar eller lådor att skjuta in?

Vi hade tänkt ta en tur till Ikea innan jag börjar jobba i alla fall och köpa köksbordet vi valt ut. Det är ett runt bord (med iläggsskiva så man kan få det ovalt). Det känns säkert och bra eftersom L nu börjar röra sig mer och mer upprätt och därmed också druttar på rumpan lite mer. Ska man slå i skallen (vilket vi inte hoppas händer) känns det bättre att göra det i en rund bordsskiva än i en vass glasskiva, vilket är fallet för tillfället.

Elektroniskt umgänge

Så här sitter vi - jag med min nya julklappslaptop och maken med den gamla. Varsin dator i knät, tv:n står på och barnet sover. Kvällen annandag jul i vår familj - är det sånt som kallas julmys?

Fika

I julklapp av L:s moster fick vi smaksatt kaffe som hon köpt i England. Nu har vi fikat på det med smak av hasselnöt. Shit, vad gott! Det ökar på förväntningarna på de övriga, de är säkert lika smarriga...

Smakerna var smooth vanilla, rich hazelnut, irish cream, chocolate truffel, intenely amaretto och creamy chocolate caramel. Bådar gott, va? :)

Kaffet smakade bra ur nya julklappsmuggarna! :) Pepparkakor till mig och maken, majskrokar till L. :)

L är inte pigg idag heller. På ett sätt är det ju bättre (om hon ändå skulle bli sjuk, vilket man ju inte kan undvika) att hon var relativt pigg på julafton, då fick hon ju en bra julafton. Igår och idag har hon definitivt inte varit lika pigg som då, så vi hoppas att det vänder imorgon, eller till och med ikväll. Så tråkigt när hon inte är pigg. :(

Öroninflammation?

Ikväll har stackars L varit helt oregerlig. Inget har varit kul, hon har bara varit ledsen. Hon tar sig för örat och gnäller och gråter. Vi anar öroninflammation... Hon är fortfarande snorig som 17 och hostar, men har ingen hög feber. Det sistnämnda är ju skönt i alla fall. Hönsmamma och -pappa pratade med 1177 och så länge hon inte har hög feber är det bästa att vänta ut en ev öroninflammation. Vi får hoppas att hon får sova nåt inatt. Just nu ligger hon och ska nanna, men jag hör hur hon hostar hela tiden... :(

Lillsnickarn

Lillsnickarn bedriver morgonen genom att fundera över renoveringar som kan behövas i huset... Kanske går i morfars fotspår?

Julafton

L var ju som sagt sjuk i torsdags. Hon var så himla hängig och på kvällen var hon så rosslig, snorig och febrig att inget var kul för någon här hemma. :( Julen skulle firas här för första gången och det kräver ju lite jobb, även om man får dra ner på kraven.

På något sätt (och sättet är listor, listor, listor), lyckades vi väl göra det vi behövde göra på torsdagskvällen. Lite blev kvar till julaftonsmorgonen, men läget var under kontroll. L hade fortfarande feber, men var piggare än kvällen innan.

Vid 14 kom våra gäster. Det var L:s mormor, morfar, moster, gammalmormor, farmor och faster. Vi fikade, tittade på Kalle (eller snarare: Kalle stod på på tv:n), åt mat, busade med L, fick besök av tomten, öppnade obscena mängder med paket och hade det ganska bra måste jag säga.

L:s moster hade med sig "christmas-crackers" från England och det slutade med att vi alla hade papperskronor på oss. Om någon såg oss utifrån undrade de nog vad det var för sekt som hade möte där inne... :D Åtta personer med papperslappar på skallen! Vackert... :D

(Nu blir J galen när jag lägger upp den här snygga bilden, men så här vackra var vi... :D)

L hade sitt första möte med tomten. Det gick faktiskt bra! Jag hade nog trott att hon skulle vara lite mer rädd, eftersom hon blir rädd för de stora tomtarna som vi har här hemma, men hon blev inte alls ledsen. Lite avvaktande först kanske. Hon insåg dock snart att tomten hade paket med sig. Och paket - det gillade hon! Hon behövde inte lida brist på sådana, herregud, så mycket fina saker hon fick! Bortskämda barn, hur ska detta sluta...? ;-)

L och tomten

Mat, mat, mat... :)

Jag tycker att det var en trevlig julafton. L hade nog riktigt roligt... Kul när det är många som leker och busar med en! Hon tyckte i alla fall att det var riktigt skoj att öppna paket. :)

Igår kväll plockade vi iordning det värsta, men det är fortfarande städning kvar. Så det blir väl förmiddagens projekt! Nästa vecka är min sista föräldralediga vecka och sedan har jag semester några dagar. Så totalt är jag ledig två veckor till. Även maken är ledig nu, ända till augusti faktiskt. Han tar nu över att vara heltidsförälder och det känns så skönt att vi nu har två veckor ledigt hela familjen tillsammans! Två relativt oskrivna veckor, känns så härligt! :)

God fortsättning till alla som läser! Julekram!

Dr Phil

Jag ska skriva lite om julafton, men det får bli senare. Jag sitter i soffan med katten, helt trasig i ryggen. Resten av familjen sover, men jag kan inte ligga en sekund till. Värk, värk, värk... Så nu sitter jag här.

Jag tittar på dr Phil och det handlar om internationella adoptioner. Jag vet inte hur gammalt programmet är, men det är väl gjort i samband med den amerikanska mamman som satte sin ryska adoptivson på ett flygplan tillbaka till Ryssland. Programmet handlar alltså om föräldrar som adopterat barn från utlandet och som inte varit beredda på hur det skulle bli. Det här är bland det värsta jag sett. Tre kvinnor ska visst vara någon slags "panel" och berätta om sina erfarenheter, men det är ju rent bedrövligt. Hur de pratar om sina barn... De hade lika gärna kunnat sticka en kniv i dom på en gång, för det där är ju mentalt mord...

Jag har suttit och väntat och väntar - när ska dr Phil trycka till dom där muppskallarna? Men jag inser nu att det visst inte var ett sånt program. Han verkar tycka att de faktiskt har något att tillföra... :(

Nej, det här gjorde mig sorgsen. Jag går och kollar om det finns någon julmat kvar. (Haha, man får nästan sparka in kylskåpsdörren för att få igen den... :D )

God jul!

Sitter i sängen med mitt stackars snörvlande sovande barn brevid mig. Hon är så förkyld, så förkyld... Svårt att sova när man är så täppt i näsan och halsen säkert värker. Hon börjar hosta lite smått nu, men det är väl den vanliga gången när det gäller förkylningar. Hon är vid relativt gott mod ändå, så vi hoppas att det inte blir värre.

Troligen blir det inte fler inlägg innan jul, jag lär ha häcken full ikväll och imorgon. Men vem vet, saker kanske tar kortare tid än planerat för en gångs skull?

Så till Er alla som läser säger jag och min familj: God jul! Stoppa magarna fulla och värm er vid era nära! Puss och kram från mig!

Tänd Ett Ljus

Doktor och barnvakt

I våras fick jag regnbågshinneinflammation. Det är tydligen inte så bra och blev väl värre för att jag gick med det ett tag innan jag gick till doktorn. Igår morse började jag känna den där ömmande känslan i ögat och att det gör ont när jag tittar runt. Enligt doktorn är detta något som lätt återkommer och hon hade skrivit ut droppar att börja droppa med omedelbart när man känner symptomen, dock måste man alltid kolla det hos läkare också, eftersom typ linsen kan växa fast annars. (Skitäckligt, jag vet...) Så imorse ringde jag ögonmottagningen eftersom det inte blivit bättre i ögat, snarare värre, för att höra vad jag skulle göra. Jag skulle få komma kl 10.20. Jättesnällt, men vad gör man när man har ett sjukt barn hemma? Ringer mamma, som precis börjat koka skinkan. Jag hade kunnat köra L till henne, men ville inte släpa ut barnet i kylan. Dock har ju L:s moster kommit hem från London (mot alla odds) och även igår kommit till föräldrahemmet, så hon kunde komma! L har ju dock inte träffat henne på länge, så man undrade ju lite om det skulle fungera, men det gick så himla bra! L sträckte direkt ut armarna mot moster och ville gå till henne. Hon hade varit jätteglad hela tiden jag var borta, så det känns jätteskönt.

Dock är lilla skruttan sjuk. Nu har hon sovit i över två timmar. Hon är så snorig, så snorig... Hoppas att hon kan sova bort det onda...

Hos doktorn gick det bra. Hon såg ingenting (skönt) men jag ska droppa ett par dagar i alla fall, för det kan kännas innan det syns.

En långvarig förälskelse

Jag har så länge jag kan minnas varit gravt kär i den här lilla osten... Jag älskar den! Den är obligatorisk på julbordet och nu hade jag köpt den tills på fredag. Problemet är att jag nog måste köpa fler, för enligt prognosen verkar det inte finnas så många kvar till dess...

Dan före dan före dan före dopparedan...

Fick jag till det där? Nåja, det är några dagar kvar till jul. Igår hade jag en så otroligt intensiv dag, inte så det var planerat, men så blev det. Nu är i alla fall det mesta i matväg inhandlat till julafton, behöver nog bara köpa några smågrejer som jag säkert har glömt. Sprang omkring på stan igår kväll och försökte fixa det sista i klappväg, gick rätt ok. Dock gjorde jag allt detta på en diet av två lussebullar, blodsockret var väl inte på topp om man säger så... (Jag hann faktiskt inte äta på morgonen och sedan drog allt igång...) Fast jag tycker att jag höll mig på relativt gott humör, det tyckte till och med maken... (Fast han kanske inte vågade säga annat... :D )

L har dock blivit genomförkyld. Det är så synd om henne. Jag har försökt få lite gjort idag, men badrummet är fortfarande fullt av tvätt... Det är ju inte julstädat här än om man säger så... :/

Det här blir lite kort, barnet pockar på uppmärksamhet. (Med all rätt...)

Vakna

L har sovit ganska gott inatt. Hon sov i sin egen säng till strax före 02. Det är definitivt godkänt. Hon vaknade dock vid 04 och ville gå upp. Ryggen har jagat upp mig, så vi kunde lika gärna kliva upp.

Idag är det tänkt att L:s moster ska försöka ta sig hem från England efter att ha spenderat hösten där. Det blir inte så lätt, det ser vi även här. Hennes flight går 15.35, vi vår se om hon ens kan ta sig till Heathrow. Annars blir det lite småbökigt att ta sig hem till jul... :( Jag föreslog att hon annars skulle försöka ta sig över till Frankrike och flyga därifrån, men tydligen är det bökigt både med tunneln, tågen och flygen även i Frankrike. :( Vi får hålla alla våra tummar för att hon kan ta sig hem! Lifta med tomten kanske inte är ett alternativ? :/

Nu är han påklädd!

Knäcke-update

Shit, det blev ju faktiskt gott! Nåja, kanske inte det mest sega eller det mest brända, men det var definitivt ätbart! Nu får vi se om det blir något kvar till julafton... :D

Knäcke

Jag tror att jag tagit mig vatten över huvudet (igen). Lite kaxig av min nyvunna energi när det gäller bakning har jag nu gett mig på att baka knäckebröd... Inte det lättaste man kan ge sig på kan jag säga (men det visste jag ju). Första plåten blev jättesegt, andra blev bubbligt, tredje rätt ok och fjärde bränt. Fast jag är inte så ledsen för det, nu har jag provat i alla fall...

Nu har jag satt på en kanna kaffe och ska plocka i ordning här, sätta mig med en pepparkaka och kanske en smakbit av tredje plåtens knäcke. :)

Granar och krockelikrockkrock

Snön faller. Rikligt. Idag skulle vi egentligen ha åkt till makens bror för att fira lilljul, men igår fick vi veta att vinterkräksjukan härjar där, så vi ställde in... Vill inte ha hit den gästen nu för allt i världen! Det vill jag nog aldrig, men det vore ju inte vidare värst om vi däckade nästa vecka när vi ska ha julfirande här hemma. Det kan man förstås göra ändå (däcka alltså), men vi försöker hålla oss undan bassilusker om det går.

Nu på förmiddagen åkte vi istället för att köpa julgran. Det är inte lätt det där med att välja julgran. I år ska vi ha den i ett annat hörn i vardagsrummet, vilket gör att utrymmet begränsar oss lite. Och så ska man ju välja mellan kungsgran och vanlig gran... I år var det faktiskt priset som fick välja åt oss; vad fasen, 550 spänn för en kungsgran! Jag gråter nästan när man får betala 330 för en vanlig... Men det är bara att betala och se glad ut, gran vill jag ha! :)

Vi hade två bilar för att få plats med granen på hemvägen och maken står parkerad framför mig på en mack där de säljer granar. Jag startar och ska backa för att köra iväg hemåt. Då tar det tokstopp och säger pang! Man blir ju något chockad och begriper först inte att man kört på något... Så vänder jag mig om och tittar extra noga och ser att det står en bil bakom mig som jag kört in i! Jag vet att man brukar säga att "jag såg den verkligen inte", men så var det faktiskt idag... Bilen var ljusgrå och med den yrande snön som står som en yllefilt så såg jag den faktiskt inte...

Jag kastar mig ur beredd på att få världens utskällning, med rätta naturligtvis, men mannen (som satt i bilen) verkade mest stressad över att han skulle till ett idrottsevenemang i stan och hur han skulle hitta dit. Det blev visserligen inte så mycket skadat, en liten buckla i registreringsskylten, men det kändes ändå riktigt pinsamt... Jag blev ju helt vilsen och såg inte så mycket, men enligt maken (som inte hunnit köra iväg när detta hände) fanns det flera bucklor på kofångaren som inte jag hade kunnat orsaka, så en till kanske inte gjorde så mycket... :) Mannen i bilen var i alla fall väldigt trevlig och sa att nästa gång var det kanske han som körde in i någon... Jag kan tänka mig att han säkert tog mitt regnummer, så vi får väl se om han hör av sig om han upptäcker något mer... Men det är inte mycket att göra, det var ju definitivt mitt fel och det var ju rejält klantigt av mig. Våran bil har vi inte ens kollat på, men det var väl dragkroken som jag tryckte till med och den tål väl.

Nu har jag försökt ge barnet lunch, gick åt skogen. Hon har börjat kinka rejält med maten igen. Jag tror att det är fler tänder på g. Inatt var hon helt oregerlig. Jag trodde att det berodde på alla intryck under gårdagen, men det kan nog lika gärna vara i kombination med nya tänder. Vi får se.

Red Hot Chili Peppers- Scar tissue

Den här gillar jag!

L:s födelsedag

L är nu ett helt år. Fredagen den 18 december 2009 kl 22.42 bestämde hon sig för att komma ut. Den första födelsedagen blev intensiv, men hon hade så himla roligt. Hon fick så mycket fina presenter av alla fina människor som kom för att fira henne och hennes föräldrar är så tacksamma för det. Det är säkert L också, även om hon inte kan tala om det. :P

Ett litet smakprov från dagen:

Presentöppning på morgonen (och det är inte jag som gnagt på soffan, det är kissemorren... Inte bara den befintliga, utan även den i himlen.)

Har fått en fin lära-gå-bil av mormor

Disney-tårta! God var den. Till och med L fick smaka... Jag trodde att hon skulle gilla det, men det gjorde hon inte direkt. Lika bra det. :)

Här kommer rosa faran! :)

Mamma och bebba

När de sista gästerna gått hem var L så totalspeedad att jag aldrig trodde att hon skulle komma ner i varv. Och det tog sin lilla tid, men till slut så somnade hon och sussar så gott just nu. Jag tror att hon haft en himla bra första födelsedag. Tack snälla alla som kom och gjorde den så bra! Kram!

Roast

Blippade runt på tv:n och vi hamnade framför Comedy Central Roast. Satan i gatan, något grövre än SVT:s roast som gick för nåt år (?) sedan! Så jävla roligt å ena sidan, men å andra sidan blir ju public service-versionen lite ljummen. Ikväll var det Pamela Anderson som roastades och det är riktigt roligt. Mer under bältet än över, men kul, kul.

Grattis på 1-årsdagen, min älskade skatt!

Idag fyller världens bästa L ett helt år! Det har firats hela dagen, men det får jag berätta mer om en annan dag!

Första bilden på underverket! Bara några minuter gammal... Tänk - ett helt år sedan... Man blir ju tårögd. :)

Pojkar och flickor, rosa och blått...

Ok, hela den här grejen är uttjatad, upprepad och ältad till förbannelse och jag orkar egentligen inte ge mig in i den, men ett par saker den senaste veckan har aktualiserat saken igen, så vi tar väl ett varv till... :)

Vad är det med färger och kön egentligen? Det är egentligen inte upprörande, bara lite skojigt. Och intressant.

När L och hennes pappa var på BVC i förra veckan, så var det ytterligare ett barn med mamma i väntrummet. L satt på golvet och lekte med någon sak och det andra barnet ville ta den ifrån henne, så mamman sa: "Nej, nej, låt pojken ha den".

:)

L:s pappa var ju i och för sig coolast, han sa ingenting. Mamman såg dock lite fundersam ut när sköterskan ropade upp L:s namn när det var deras tur... :D Jag tror inte att det är så många pojkar som heter L, så mamman blev nog förvirrad. Kanske blev L tagen för en pöjk för att hon hade en heloverall med printade jeanssnickarbrallor på? Hon hade i alla fall ingen lössnopp på sig, så det går bort.

Häromdagen - i ett helt annat sammanhang - hade L på sig jeans (Observera! Det var hjärtformade knäskydd på!) och en svart-vit-randig tröja. Ytterligare en (kvinna) trodde att hon var en pojke. Konstigt. Det händer aldrig när hon har rosa på sig. :S Och detta trots de hjärtformade knäskydden... ;)

Jag vet, jag ska inte gaffla om detta och hur hemskt det är att barn inte ska få vara barn, utan kön, och jadajada... Men nog är det lite intressant när man väl står där? Det måste ju vara kläderna som gör att L tagits för en pojke, vad skulle det annars vara? Och då har hon ju inte direkt haft en babyblå tröja som det står "I´m a boy" på, utan typ jeans och icke-rosa tröja.

Jag vet att det finns dom som hellre skulle dö än att ta på sina flickor rosa kläder. Jag vet också att det finns dom som inte ens kan tänka tanken att ta på sina flickor något annat än rosa och rött. Det är väl inget fel med det i och för sig. Bara man har reflekterat över varför man väljer det.

Och jag då? Jag är av åsikten att barn - pojkar och flickor - kan ha vilka satans färger på kläderna dom vill. Bara dom värmer kroppen och är relativt hela och rena. Jag tror dock också att det finns en fördel med att inte begränsa barn till enbart de könsstereotypa färgerna. Jag tror att barn - och de sedermera vuxna - kan begränsas av det. Nog kan man tro att färger bara är färger och inte betyder något, men så mycket mer följer med.

Nej, livet är för kort för att begränsas! Njut av det och alla dess färger!

Redan från början.

Kärlek och kramar

L är så himla mysig. Nu kramas hon hela tiden. Inte bara med mamma och pappa, utan med sina gosedjur också. Man kan fråga "Får mamma en kram?" så kastar hon sig över axeln och kramas. Min lilla gulletjej. Har man tur får man en puss också, men dom är det lite snålare med. :) Hon vet i alla fall vad hon (inte) vill; om man ber om en puss och hon inte är på humör, så säger "ööh!" och slår med armen. :)

Kärleksgurka. :)

Tid och kraft

Jag har inte så mycket tid just nu. I alla fall inte för att skriva här. Det är stora saker på gång; på lördag fyller världens bästa L ett helt år. Det är stort. Större än störst. Det blir naturligtvis kalas och det kräver ju sitt.

Sedan är det ju naturligtvis jul. Det är också rätt stort. I år ska vi fira här hemma hos oss. Det blir vi, L:s mormor, morfar, moster, gammelmormor, farmor och faster. Trevligt, trevligt. Men det kräver ju förstås lite pyssel, vilket å andra sidan är kul. Det ska ju dock göras också.

Jag har försökt göra allt på en gång, kalasförberedelser och julpyssel, men det blir lätt en enda röra. Nu är det nog bäst att göra en sak i taget. Nu fokuserar jag på lördagen och i nästa vecka får det bli jul!

Det var ju å andra sidan en sanning med modifikation, för ikväll har jag gjort limekola (sååååååå god blev den!) och chilitryffel. Förra året gjorde jag också kola, men den hamnade i soptunnan direkt. Stenhård! :D Innan dess kan jag inte minnas när jag gjorde kola senast... Igår gjorde jag knäck och den blev också bra. Men sedan får nog julpysslet vila till måndag, tror jag... :)

Hopplöst

Att få något gjort idag verkar hopplöst. Två gånger har jag nu lagt mig med barnet i dubbelsängen och hon har somnat så fint. Tyvärr har hon vaknat så fort jag har lagt över henne i hennes säng. Och då vill hon förstås upp... Och det NU! :)

Alternativet är väl att ligga kvar brevid henne i stora sängen, men då får jag som sagt inte så mycket gjort. Hon har sovit en liten stund imorse idag, det är det enda, så kvällen kommer säkert att bli riktigt munter här hemma... :S

Sista plasket för mamma

Hemkomna från terminens sista babysim. Vi avslutade med en gemensam fika, det var mysigt. L var rejält trött, men höll gott mod med sin banan och majskrok. :) Nu var det sista simmet som mamma fick vara med på. Nästa kurs börjar den 12 januari, då blir det pappa som får gå och plaska med L. Fast jag kanske kan ta lite ledigt någon dag och få följa med? :)

L sover som en stock. Det är bäst att jag går och förbereder lunch, för när hon vaknar lär det suga ordentligt i magen och då är det omedelbar behovstillfredsställelse som gäller... Måste slänga ur mina linser också, de klibbar fast i ögonen. Inte van att ha linser längre, har bara haft det nu när vi varit och simmat.

Inotyol i urringningen

Jag har nog inte skrivit om hur klantig man kan vara när man bakar. Jag bakade ju som bekant bullar i förra veckan. Det var ju lite stressigt med en L som rastlöst for omkring samtidigt. Det gick ju överlag rätt bra, med ett undantag...

När jag har tagit ut plåten med bullar för att kolla färgen på dom, ska jag sätta in plåten i ugnen igen. Vi har ugnen i brösthöjd, vilket ju är jättebra, även om jag nu hittat en nackdel med det. Troligen har jag vid det här tillfället mer uppmärksamhet på barnet än på bullarna, vilket gör att jag slår i plåten i ugnskanten, vilket i sin tur gör att plåten stannar upp, men inte jag. Jag far alltså in med bröstet (ej brösten) före in i ena hörnet på den varma plåten. Ajaj. Det gjorde inte så ont som man kan tro om man nu ser det vackra brännmärket jag har på bröstet, typ mellan tuttarna. :)

Så vad gör man om man bränner sig på ett så bra ställe? Vanligtvis ska man ju spola det brända området under kallt vatten, men vad gör man om det sitter på bröstkorgen? :) Nöden är uppfinningens moder, jag tar en fryspåse med lussebullar ur frysen och trycker på såret. Funkade det också. Och ingen lussebulle skadades under inspelningen. :)

Såret har ju inte direkt blivit vackrare sedan dess. Jag har inte ont direkt, men det lär väl ta ett tag innan märket försvinner, om det någonsin gör det. :( Idag kom jag dock på den briljanta idén att smörja Inotyol på såret. För den som inte är insatt i spädbarnsvård kan jag berätta att Inotyol används i det här huset för att smörja barnets rumpa. :) Den kan också användas till brännsår och jag kan säga att det funkar kalasbra! Har smörjt flera gånger ikväll och det ser inte alls lika infekterat ut längre! Helt otroligt.



Sex, sprit och dekadens!

Det här inlägget handlar inte om sex, sprit och dekadens överhuvudtaget. Men jag är en så trist bloggare just nu att jag måste fånga uppmärksamheten på något sätt. Jag är ingen vidare bloggare överhuvudtaget för tillfället. Har inte tid. Men så får det vara. :)

Idag har L och jag varit och hälsat på en kollega och hennes lilla, gulliga pojke, tre veckor gammal. De är så små! Man glömmer så fort hur små de faktiskt är när de är nya... Sedan har vi varit på jullunch med jobbet. Lika bra att börja vänja in sig med miljön igen. Snart är det dags. :)

Jag har inte så mycket mer att säga. Inte ens om sex, sprit och dekadens.

Spin Doctors - Two Princes

Och bilen går bra?

Vissa dagar blir inte som man hade tänkt sig. Idag - Luciadagen - skulle vi åka och lussa lite hos L:s farmor. Vi var ju och överraskade mormor och morfar igår och idag hade vi tänkt göra detsamma hos farmor. Farmor är pensionär och mannen jobbar idag, så vi tänkte åka dit alla tre på mannens lunch. Vi skulle ses utanför farmors hus strax före 12.

L och jag åkte så vi hade god tid på oss. Dels för att jag inte gillar att stressa om jag kan undvika det och dels för att L då kunde sova lite i bilen innan. Vi tog en liten sväng runt stan i bilen, L sov som en stock. Plötsligt känner jag att det luktar lite skumt i bilen, typ bränt. Kände på handbromsen om den låg i, men icke. Vevade ner rutan för att känna om det kom utifrån, kände inget. Eftersom jag brukar tycka att det luktar, låter och skramlar om bilen lite nu och då, och det aldrig gör det enligt mannen, så trodde jag nog inte att det kom från mig, egentligen. Vi hann nog rulla 200 meter till och då börjar det VERKLIGEN skramla och väsa om bilen, varningslampor slår på och det låter pling-plong, pling-plong....

Jag börjar väl begripa att det inte är den vanliga inbillningen och håller alla tummar att jag ska kunna rulla hundra meter till och svänger in mot vårdcentralen som ligger där. Försöker ignorera att det verkligen VÄSER om bilen och ber att den ska hålla ut så att jag åtminstone kan köra in i en parkeringsficka.

Det gör den.

Men där sitter jag, med ett sovande barn, i minus tio grader, med ett vrak till bil. Klockan närmar sig tolv och barnet har inte ätit. Vi är en bra bit ifrån farmor, inte bara att kliva ur och gå dit direkt.

Jag ringer mannen som kommer så fort han kan. Först får vi inte ens upp huven, den är fastfrusen, men den släpper till slut. Jag begriper ju inte riktigt hur det ska se ut där under, men jag kan ju åtminstone stå och se ut som att jag gör det. Mannen pillar och kollar och när han håller upp en trasig, fransig rem som ska sitta runt ett kugghjul så förstår ju till och med jag att bilen inte borde rulla så bra. Någon slags drivrem (fråga mig inte) hade gått av. Not so good.

Frågan var ju bara vad vi skulle göra nu? Mannens jobbarbil är av modell jobbarbil, dvs en skåpbil med ett förarsäte och ett passagerarsäte och en stor skuff där bak. Vi kunde ju knappast (eller kunde och kunde, ville inte) köra med L i famnen utan bilbarnstol. Vi ringde runt till de som ev kunde vara lediga så här en måndaglunch för att se om vi kunde få skjuts, men fick inget napp. Mannen tyckte att vi kunde flytta över bilbarnstolen till passagerarsätet på hans jobbarbil och att jag kunde sitta där bak i lastutrymmet... Tack, tack, men lite mer rädd om livet är jag nog... Trodde nog att han också var det. :)

Till slut så bestämmer vi att han kör L till farmor i sin bil och att jag får gå dit. Inte längre än att man KAN gå, absolut, men det var ju kallt och hörde inte till planerna. Ingen lusseöverraskning alltså. Vi flyttade över L och jag började traska. Jag hinner inte så långt förrän mannen ringer och har stött på en jobbarkompis som ska komma och hämta mig och köra hem mig till farmor. Tack för det! Det innebar att vi faktiskt hann lussa lite för farmor. Jag tror att hon tyckte att det var trevligt!

Dock blev det ju lite problem med bilar och transporter nu. Jag skulle till sjukgymnasten kl 16. L:s mormor slutade jobba kl 15, så då var planen att jag skulle köra dit L, medan jag var borta. Nu hade jag ingen bil till det. Jag och mannen lämnade L hos farmor och körde iväg och flyttade över bilstolen till den andra bilen (som vi för övrigt lånar av farmor just nu), så att jag och L skulle kunna åka till mormor. När jag kom tillbaka till farmor hade L haft jättekul där! De hade rullat boll så L var alldeles rödmosig i ansiktet. :) Vi kom i alla fall iväg till mormor.

För att ytterligare göra detta med bilbyten lite krångligare så går inte barnvagnen in i farmors bil. Imorgon MÅSTE jag kunna frakta vagnen. Därför har vi nu ikväll lånat mormor och morfars kombi, så att L och jag kan göra det vi ska imorgon.

Så om bilen går bra? Nej. Not really.

Sitt!

Äntligen sitter jag. Idag har det varit språng hela dagen. Jag har fortfarande en del att stå i, men nu får det vara nog. Nu blir det kväll. Jag ser att det är Svenska Hollywoodfruar på 3:an. Känns som det motstånd jag orkar med och vill ha just nu.

Min rygg värker. Inte mycket att göra åt, får ta det idag. Tillbaka till sjukgymnasten imorgon.

Lucia kom tidigt i år

Imorse vaknade lilla fröken vid 5.30. Som vanligt. Vi gick upp och gjorde gröt. Som vanligt. Sedan packade vi in oss i bilen strax före 07. Inte som vanligt. Vi rullade genom den mörka, snötäckta söndagsmorgonen, nästan ensamma i världen. Så kändes det i alla fall.

Det är ju Luciadagen imorgon och vi hade tänkt att L skulle få överraskningslussa för mormor och morfar redan idag. Imorgon är det ju måndag och lite bökigare eftersom det blir jobbtider och annat att passa.

Jag var helt säker på att hunden Zack skulle tala om direkt för husse och matte att det parkerade en bil utanför, så vi ställde oss en bit ner på gatan. Sedan smög vi - L begrep inte riktigt det där med att smyga, hon pratade hela vägen - upp till huset. :) Fortfarande var jag säker på att hunden skulle säga till när som helst.

Vi öppnade med nyckel (ja, en sådan har jag så klart kvar) och smög in i mörkret. Där kommer en jätteglad, nyvaken hund och viftar på svansen, dock är han helt tyst. Vi hade med oss L:s lära-gå-vagn som var laddad med kaffe och lussegott. Och så fick hon gå och väcka morfar och mormor i sovrummet... :)

Här kommer Lusseflickan utan krona! :)

Jag tror inte att morfar och mormor uppskattar att jag lägger upp en bild på dom helt nyvakna i sängen, men jag kan säga att de nog inte hört oss och att de nog blev överraskade... :D

Gulle!

Det blev lussefika med saffransbullar, pepparkakor och kaffe i sängen vid kvart över sju på morgonen. L:s första lussefirande! :)

Morgonbus

Igår hann jag inte skriva en rad och nu är det dags att åka iväg på lite morgonbus... ;-)

Foton

Såg dom här jättefina bilderna på gulliga Widar och kom då på att jag inte uppdaterat om hur bilderna på L blev. Svaret: Jättebra! De var klara i onsdags och de blev över förväntan! En bra blandning av glada och allvarliga. Håret stod på ända, men vad gör väl det? :P Fotografen hade till och med fångat "lilla rynknäsan" som är så typiskt henne! Så kul att han valt ett par foton när hon gjorde så också!

Skulle bjuda på smakprov, men ärligt talat vågar jag inte göra det här. Men originalen finns här hemma för den som vill se! :)

Du är så söt när du sover

Vi somnade visst, jag och L. Skönt. Dock ringde telefonen nyss och väckte oss. L somnade om, men inte jag. Hon är lite mystrött idag. Är tokvarm, men inte alls hängig. Jag har inte ens kollat febern, eftersom hon är pigg för övrigt. Jag vet ju att det beror på sprutan igår, så så länge hon är pigg så behöver hon inte febernedsättande och då spelar det ju ingen roll hur stor temp hon har.

Vi sov i dubbelsängen, så nu får jag sitta här brevid och vakta så att hon inte vaknar och kravlar iväg och trillar ner. :( Ingen mening att försöka flytta henne, hon vaknar ändå snart. Så jag passar väl på och surfa lite här i mörkret istället. :)

Äppelbullar

Nu är det klart! Att baka med Fröken Fart gick väl ungefär som man kunde förvänta sig... Mycket gnäll, rivande i byxbenen och en stressad moder... Men det gick! Nu sover barnet efter en mycket liten lunch. Den snälla modern skulle vara riktigt snäll och bjuda på en liten bit bulle till efterätt, men det var inte så lyckat. Hon spottade ut och kastade på golvet. Så går det när man anstränger sig! Bullarna var ju ämnade till henne, eftersom det var en vetedeg med ytterst lite socker och endast rivna äpplen som fyllning. (Något måste man ju få när man fyller år nästa vecka...) Men det var tydligen inte så populärt... Nåja. Lika bra det. Hon kan få sitt vanliga franskbröd som hon brukar äta. Det går ju hem i alla fall. :)

Dom blir inte så vackra utan pärlsocker på, men var helt ok att äta! :)

Nu ska jag försöka röja upp i köket, det ser inte vajjert ut... Egentligen begriper jag inte hur jag kunde ge mig på att baka bullar när jag var ensam hemma med L, men det gick ju det också. Även om L nog var aningens missnöjd över att inte få all uppmärksamhet en stund. :)



Drunkna?

Jag har nog tagit mig vatten över huvudet... Satte en bulldeg när L åt mellis nyss. Det gick ju bra, för då var hon ju upptagen med att äta plättar. :) Det blir nog värre nu, när degen snart jäst färdigt och jag ska stå där med kladdiga händer, med en unge som antingen drar iväg på bus eller står och sliter mig i byxbenen. :S Jag återkommer.

Stel som en pinne

Ojojoj, jag är som en 90-åring idag.... Ryggen är stel som en pinne! Men det blir väl så? Saker har ju "flyttat på sig" och musklerna har ju fått sig en omgång. Så det kanske inte är så märkligt?

Idag

L vaknade någon gång efter 03 inatt och tyckte att det var dags att kliva upp. Jag och hennes pappa höll inte med. Istället höll hon låda i sängen någon timme tills hon beslutade sig för att det nog var rätt skönt att somna om. Hon vaknade igen efter 06 och då klev vi upp.

(Fel håll, jag vet, men jag orkade inte fixa.)

Förmiddagen förflöt lugnt. L var på ett bra humör. Hon är så finurlig nu, så det är inte klokt! Vi tog tidig lunch, för hon började bli så trött och somnade mycket riktigt direkt efter maten. Eftersom jag skulle till sjukgymnasten kl 14.30 idag kom L:s mormor och var här under tiden.

L fick paket av sin mormor (Hmm, varken födelsedag eller julafton, L måste ha varit väldigt snäll det här året...). Det var jättekul med snöret och pappret, även om innehållet också visade sig vara en hit. En liten leksakshund som säger "Merry Christmas! Voff, voff!". Typ i alla fall. :)



Kram, kram på hunden! (Och strumpan... :D )

 Vid 15 kom L:s pappa hem eftersom L skulle få vaccination nr tre idag. Det hade tydligen gått relativt bra, även om L naturligtvis blev otröstligt ledsen. Där fick pappa se hur "kul" det är att vara med när de sticker ens barn två gånger i låret... :( Hon sov en stund när de kom hem, men annars verkar hon inte ha påverkats något av sprutorna. Än i alla fall. Vid andra vaccinationen fick hon feber. Vi får väl se hur natten blir. Hon åt i alla fall som en häst ikväll, det är ovanligt... Jag måste tömma frysen lite, så jag slängde ihop lite "slattar"; blomkål, broccoli och gröna linser som fick koka i grädde tillsammans med vitlök, färsk ingefära och timjan. Till mig och maken slängde jag också i lite chili. Och salt förstås. Till detta quornfiléer. Barnet åt som hon inte sett mat på hela dagen... En oväntad hit alltså! :)

Och sjukgymnasten då? Jag blev "knäckt" och order om fortsatt träning. Jag fortsätter ett tag till. Har ju varit dålig på träningen sista tiden, men nu kör jag igen. Ska tillbaka på måndag. Denna sjukgymnast verkade inte tycka att mina besvär var så märkliga med tanke på hur mycket jag släpar barnet. Vi får väl se. Jag avvaktar. Jag har ju inget att förlora.

Ikväll har jag bakat lite inför L:s födelsedagsfirande; kokostoppar och kolakakor. Tänkte stoppa dom i frysen. Inte så vackra, men förhoppningsvis goda. :)


Kokostoppar, ännu inte doppade
i choklad.



Kolakakor på svalning

*LOSING YOU - DEAD BY APRIL

I like. :)

Positivt tänkande

Jag har kommit på en positiv sak med att börja jobba igen. Kanske, kanske kan jag då komma ur den här sunkiga, trista mammaledighetsuniformen som jag tror att jag växt fast i. Ni vet - man drar på sig nåt som ligger på morgonen ("Jag byter om sen när jag gett L gröt"), man råkar kasta en blick i spegeln framåt förmiddagen ("Jisses! Ser jag ut så där?"), när man ev ska gå ut en sväng drar man på sig ett par gamla jeans, men behåller den sunkiga t-shirten på ("Ingen ser ändå vad jag har på mig under jackan")...

OMG.

Det är för tragiskt kan jag säga. Men - när jag börjar jobba ser jag framför mig hur jag kanske dammar fram någon gammal kjol? Återupplivar plattången? Rotar fram mascaran? Och - herregud - kanske någon lite dutt läppglans ibland? Tänk om jag till och med tar på mig strumpbyxor någon gång??? (Jag kan ju förstås inte ha Länsrättskjolen utan strumpbyxor, så det är ju givet... :D )

Detta ser jag fram emot. Det är en positiv sak med att börja jobba. Sedan kom jag inte på något mer.

Simning och bus

Idag har jag och L varit på näst sista babysimtillfället för det här steget. Vi är inne på steg 2 och är för tillfället Sjöstjärnor. Ankor har vi varit och passerat. :) Idag fick vi dels träna på att balansera barnen i ena handen i vattnet och  dels att kasta upp barnet i luften och snurra dem ett halvt varv. (Det sista låter ju jättekomplicerat och lite otäckt, men egentligen är det ju bara att hålla barnet under armarnamed ansiktet emot sig , kasta upp dem en bit och samtidigt snurra så att man fångar dem med ansiktet bort från en igen. Snurr med liten bebis. :D ) L tyckte det var asroligt. Syftet är väl att barnen ska lära sig att man inte alltid hamnar rakt framåt ner i vattnet om man faller i. När man dyker är det ju mer kontrollerat och barnet "faller" i vattnet med magen före, men när man "kastar" dem så här så kan de ju landa lite hur som helst... :)

Det är så roligt att se hur L har utvecklats från att som nyfödd varit hysteriskt rädd för vatten och blev otröstlig bara det kom några droppar i ansiktet, till att kasta sig från kanten ut i vattnet (förvisso i mina armar, men ändå). När hon dykt och kommer upp, så blinkar hon bara några gånger och grimaserar bort vattnet ur ansiktet och sedan är hon igång igen! Hon verkar inte rädd för fem öre nu. Härligt att se!

Nästa steg börjar i januari. Då får jag tyvärr inte vara med, men då får L och pappa gå och ha kul. Det känns inte så roligt måste jag säga, men jag har förlikat mig med tanken. Det kommer att bli bra för dem. Det är ju inte bara jag som ska ha roligt. :D

Ordkunskap

Herregud, vad det går! L:s ordförråd är väl snart större än mitt. Inte för att hon kan säga några ord, men hon känner skillnad på och kan peka på respektive sak. Så himla häftigt! Än så länge kan vi: Lampa (naturligtvis, är väl det första bebisar lär sig typ... :D ), huvud, näsa, mage, fot, Iggle Piggle (leksaksvarianten), Gröna Ninen (en grön prydnadstygkanin som står i vardagsrummet), puss, kram, snutten, musik (då pekar hon på CD-spelaren i hennes rum) Findus (gosedjur), tv:n, banan, Elin (katten) pappa... Mamma däremot har hon inte begripit - då pekar hon på sig själv! (Å andra sidan tror väl barn länge att de sitter ihop med den primära vårdgivaren, men det borde väl ha lagt sig snart tycker man... :D )

Det är så himla häftigt. HON är så himla häftig. Det här är häftigare än vad jag någonsin hade kunnat tro att det skulle vara.

Hård dag

Idag känns det som att vi haft en riktig otursdag. Det är hårt att vara liten och börja lära sig att röra sig på andra sätt än genom att krypa... Nu känns det som att man får stå bakom L hela tiden. Hon reser sig hela tiden mot allting. Hon går inte utan stöd - långt ifrån - men hon förflyttar sig utefter soffa, bord, köksskåp... Det är inte alltid man hinner med heller. Idag har hon trillat jag vet inte hur många gånger... :( Hon vill så gärna "gå iväg" och så hinner inte kroppen med = fall, bank och gråt. :(

Hon är snabb som en vessla också. Idag var vi i badrummet och jag sopade av lite. Jag ser att hon kryper ut genom dörren till hallen, men jag vänder mig om och ställer undan sopskyffeln. När jag vänder mig om - en sisådär två-tre sekunder senare och går ut i hallen - är hon borta! Vilken känsla att se en tom hall. Tomt, tomt. Tomt i köket. Tomt in i vardagsrummet. Panik. Sovrumsdörren är dock halvöppen och det är mörkt där inne. Kastar mig in och där är L stående mot sängen. Skitglad naturligtvis. :) Jag har ju fått för mig att hon är lite mörkrädd, men inte idag inte. :D

Silence

*håller andan och tummarna*

...

Fortfarande tyst.

...

Fortfarande.

...

Fortfarande.

...

*andas ut*

Sax och varma mackor

Sitter och lyssnar på hur L är jätteledsen i sovrummet. Snacka om övertrött tjej. Hennes pappa försöker förgäves natta henne, men det kommer nog att ta tid idag. Hon fungerar som så att ju bättre (dvs mer) hon sover under dagen, desto bättre somnar hon på kvällen och desto lugnare sover hon under natten. Tvärtemot vad man kan tro alltså. Idag - en dag när hon sovit kanske en timme totalt sedan imorse - kommer det att bli en hård kamp. Hon är så övertrött att hon är pigg. Det blir så synd om henne...

Ikväll har jag varit hos frissan och klippt mig. Inga större ingrepp med saxen, lite kortare i nacken än sist. Känns bra. När jag kom hem gjorde mannen varma mackor som vi åt under L:s kvällsgrötmål. Det var gött. Nu överväger jag att slå in ett par klappar som ligger. Om jag kan fokusera på något annat än L:s hjärtskärande gråt vill säga...

Måndag

Barnet sover och jag slänger i mig en macka. Idag har vi varit med L:s farmor och shoppat lite. L var jätteduktig och tyckte att det var jättekul att träffa farmor. Jag har velat ha vinterskor till L. Även om hon inte går, så kan det ju vara roligt att kunna sätta ner henne i snön någon gång och det går ju knappt med bara tossor. Men jisses, vad bökigt det var! För det första är det ju inte lätt med storlek, alla skor är ju olika stora trots samma storlek. Och så ska man försöka få barnet att förstå att man ska trycka ner foten och det är ju i princip omöjligt. Hur man sedan ska kunna känna genom en tjock sko om tårna är framme vid kanten eller inte begriper jag inte. Till råga på allt verkar ju babyskor vara ASDYRA. Då vill man ju gärna att man ska kunan använda dem också... Det var inte heller den bästa tidpunkten att prova skor, eftersom det närmade sig lunch. Vi får återkomma med nya krafter en annan dag.

...

Nu har L vaknat efter världens kortaste tuppis och jag måste ta hand om henne. Hej!

Smärta

Måndag morgon. L har sovit ganska skapligt, hon vaknade dock tidigt och ville upp. Hennes pappa förbarmade sig över henne och gick upp och gjorde gröt, jag fick ligga kvar... Jätteskönt. Mindre skönt är dock att ryggen är riktigt, riktigt tråkig nu. Det inverkar ju definitivt på nattsömnen när man har ont hela tiden. Nu på morgonen har jag i alla fall gjort slag i saken och bokat tid hos en annan sjukgymnast än den jag gått hos tidigare. Inte för att jag tror att det var något fel på den behandling han gav mig, men det skadar väl inte att prova någon annan. Jag har inga direkta illusioner om att den här nya sjukgymnasten ska vara någon trollkarl, men jag måste känna att jag gör något i alla fall. Om det inte blir bättre, så måste jag kanske kontakta läkare igen, för något är riktigt galet. Nu har jag haft så här ont sedan februari i år och det kan ju inte vara riktigt normalt att man är så stel och konstig i lederna som jag också är. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Helgen som sprang iväg...

Söndag kväll igen då. Den här helgen försvann i ett nafs, söndagen likaså. Jag lyckades sparka mig själv i arslet tidigare idag och fick lite gjort. Nu är dock orken slut och jag varken orkar skriva eller göra något mer. L sover och jag ska slänga mig i soffan och ligga där tills någon bär in mig i min säng. Eller mer troligt - tills barnet kallar. :)

...

Jag har inte så mycket kul att säga. Har inte mycket för mig. Borde ta tag i en himla massa saker, men kommer inte till skott. Det är lite torka helt enkelt. Jag återkommer.

Salt

Ikväll har vi tittat på Salt med Angelina Jolie. Den blev ingen favorit. Mysko film och rätt långsam. Förutsägbar på vissa sätt och oväntad på andra. Jag kan tycka att filmers karaktärer på något sätt måste ge en en känsla av igenkännande och av identifikation. Jolies roll var rörig och jag kände inte mycket för den. Rätt osympatisk faktiskt. Så nej - där blev det inte många poäng.

Nu blir det kväll för mig. Känner mig rätt trött.

Ulf Lundell - Laglös


Det är klart att vi måste ta den här också... :D

Pulkabus och besök av mormor och morfar

Idag tog vi - mannen, L och jag - en liten pulkatur runt byn. Vi gick till pulkabacken och kollade in de stora barnen som åkte. L tyckte det var jättekul att titta, hon flinade och skrattade. Efter en stund kom L:s mormor och morfar och Zack och busade lite mer i snön. Leila tyckte det var hur kul som helst. Hon fick till och med åka själv i pulkan i en mindre snöhög! (Jag var mest nervös att hon skulle välta, men det gick bra... :S )

Sedan var det fikatajm med lussebullar och peppisar och nu sover den lilla skruttungen. Hon är så nöjd när hon får busa med mormor och morfar...

L med pappa, morfar och Zack

Påbylsad

Se upp i backen!

En hel tomtearmé!

Så här har vi det här hemma för tillfället. :) Mycket taskig kvalíté på bilderna tyvärr...





Judit och Judit

Jag har dålig humor, jag vet, men jag bara ÄLSKAR Judit och Judit! Den här reklamfilmen är helt klockren! :D

Att köpa vin och ändå vara en perfekt mamma

Jag och L var en sväng på stan idag. Hade planer på att köpa någon julklapp, men hittade inget bra, så det blev inget av med det. När jag gick förbi Systembolaget tänkte jag att det ju vore asgott med ett glas vin till tapasen som vi hade tänkt käka ikväll. Sedan L kom har jag nog bara varit på Systembolaget för att köpa whisky i present, inte för att handla till mig själv. Jag har ju ammat så mycket och länge, så det har inte blivit mycket alkoholhaltigt senaste året. (Och inte innan dess heller förstås, då var jag ju gravid... :P )

Det konstiga var att jag var på väg att passera förbi Systemet och istället ringa mannen och be honom åka och köpa vin, bara för att det kände så himla dumt att gå in där med barnvagnen. Och när jag besinnade mig och verkligen tänkte efter, så blev det ju ännu dummare: Skulle inte jag, en 31-åring som varken är berusad eller ska langa och som hade tänkt dricka ETT glas vin till middagen på en fredag när barnet somnat, inte få ta med mig min snart ettåriga dotter och gå in på Systembolaget? Jag vände och traskade in.

Jag smög omkring som en skamsen hund bland hyllorna och rafsade snabbt åt mig ett vin som vi druckit förut och som är gott. Jag kände mig på riktigt litegrann som en kriminell. "Här går morsan som ska suga i sig en vinare!" När jag betalat övervägde jag till och med att stoppa den lila påsen i en annan påse som jag hade bara för att det inte skulle synas att jag varit på Systemet...

Någonstans fick jag väl reda i mina tankar. Jag besinnade mig och tog min lila påse och gick ut igen.

Det konstigaste i kråksången är att jag inte har några synpunkter på när andra föräldrar dricker ett eller ett par glas vin. Jag reagerar när föräldrar dricker sig berusade eller dyngraka när barnen är med, absolut. I sådana sammanhang tycker jag inte att barn passar in. Då har barnen det bättre någon annanstans den kvällen. Så var kommer denna rädsla för att bli stämplad som dålig morsa från då? Vet inte. Inte mer än att det är väldigt lätt att fastna i detta att man ska göra allt så himla rätt, hela tiden. Perfekt, perfekt, perfekt. Aldrig göra något misstag, för då får barnet lida för det för resten av livet. De här tankemönstren är naturligtvis större än rädslan för att gå från Systembolaget med en lila påse.

Jag vet ju att det inte fungerar så. Att det krävs att man är perfekt, alltid, i alla sammanhang för att barn ska bli fullvärdiga människor. Det begriper jag ju att det inte är så. Jag har sett det fler än en gång att det inte är så. Och det finns inte bara ett rätt sätt. Att ha blivit mamma har gjort mig mer ödmjuk inför det, vilket jag också tror gör mig till en bättre förälder. För även om man gör allt rätt, så kan det bli fel ändå.

Allergi?

Igår morse upptäckte jag att jag fått som små, små, röda prickar på insidorna av underarmarna och de kliade som tusan! Igår kväll hade de spridit sig upp på överarmarna och axlarna. Nu har det också kommit lite på bröstkorgen och ryggen. Det är alldeles knottrigt och ser nästan ut som soleksem. Och trust me - någon sol har jag inte varit i närheten av. Mycket märkligt. Det kliar som 17! Kan det vara något jag reagerat på? Jag har varken bytt tvättmedel, sköljmedel, duschtvål, lotion eller något annat. Inte som jag kan komma på i alla fall. Man skulle ju kunna tänka sig att man kan reagera på kylan, men så här har jag aldrig fått förut. Någon som har någon tanke om vad det skulle kunna vara?