Tagga ner!

Den här boken beställde jag från Adlibris igår. Jag har inte fått den än, men jag hoppas att den kommer typ imorgon eller nåt. Så här beskrivs den på Adlibris. Jag känner inte igen mig AAAAAAALLS.... ;)

Beskrivning:

När du är på jobbet känner du att du borde vara med barnen. När du är hemma känner du att du borde jobba lite mer. Många föräldrar har dåligt samvete för stort som smått, de tycker att de inte räcker till som föräldrar och är otroligt självkritiska. Alla vill vi vara världens bästa förälder.

Frågan är bara: Hur är man då?

Tagga ner! är boken som avslöjar att du faktiskt blir en mycket bättre förälder om du inte är så perfekt, utan nöjer dig med att vara en lagom bra förälder. Om du accepterar att du ibland hämtar klockan halv sex på dagis, serverar hämtpizza, blir arg på ditt barn när det vägrar klä på sig eller säger till barnet att du inte hinner leka för att middagen måste lagas.

Medan vi föräldrar går omkring med ont i magen för att vi är dåliga föräldrar, iakttar barnen oss. De ser att vi blir arga eller ledsna och att vi gör fel. De lär sig att man kan bli arga på varandra och sedan bli vänner igen. Att man kan göra fel och vara älskad i alla fall. Kort sagt: barnen lär sig vad det är att vara människa.

Om vi föräldrar gillar oss själva trots att vi inte är perfekta, så kan barnen också känna att de är okej fast de misslyckas ibland.

Tagga ner! handlar om att de lagom bra föräldrarna är bäst - för sig själva men framför allt för barnen. Den blandar resonerande texter med föräldraintervjuer och beskriver både vardagliga och svåra situationer. Med den förlåtande glimten i ögat är den så långt från pekpinnar och måsten man kan komma. Använd den som en vän att återkomma till när prestationsprinsessan eller -prinsen sätter in.

Du kan också bli en bra förälder, det vill säga en som inte är så perfekt utan lagom bra!
Kan vara nåt att läsa, va? Någon som läst den? Synpunkter?

Frisörbesök och huvudvärk

Fick läskig huvudvärk idag efter lunch. Den höll i sig hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen. Nu känns det lite bättre, lite dovt bara.

Efter jobbet idag var jag hos frissan. Klippte av lite, men inte så mycket. Det känns bra i alla fall. När jag kom hem var det tomt hemma. Man och barn hade varit ute på äventyr under dagen och hade inte kommit hem än. Jag hade så ont i huvudet, men fick i mig lite att äta. Sedan tog jag ett bad och försökte slappna av en stund. När familjen kom hem sov lilla barnet och jag fick inte träffa henne ikväll. :( Nåja, hon lär väl vakna inatt, så då får vi väl umgås lite... :D Skämt åsido, så roligt ska vi inte ha.

Nu sitter vi i soffan och blippar mellan Familjen Annorlunda och Konferensresan. Ungefär samma nivå på dom programmen. Typ källarnivå. :D

Brimful of Asha by Cornershop -(Fatboy Slim remix version)

En gammal goding från förr!

Bättre fortsättning på söndagen

På eftermiddagen åkte vi iväg på utflykt. Vi var iväg med L:s mormor och morfar och åkte skidor och pulka. Jag har inte stått på ett par skidor på jag vet inte hur många år... Kanske åtta, men det kan lika gärna vara fler. Det var kul, men rätt halkigt. :) Två vurpor bidde det. Men alla ben är hela. Hos mig i alla fall. Maken trillade och slog i tummen. Den är nog inte av, men säkert stukad. Det är farligt med idrott... :)

Snygg stil, va? :) Vasaloppet nästa kanske? :D

L och morfar äter mellis.

Ska bli spännande och se hur ont i kroppen man har imorgon... :D Ryggen ska vi nog inte tala om... :(

Söndagsmorgonen

Söndagen började rätt tidigt (men det gör ju de flesta dagar, så det var kanske inte så ovanligt.) L och jag gick upp och hennes pappa fick ligga kvar en stund. Efter morgongröt och lek, började L bli så där mystrött och vi satte oss i soffan ett tag. L älskar telefoner och fjärrkontroller och hon får egentligen inte leka med dem, men nu var hon så otroligt intresserad av fjärrkontrollen till förstärkaren. Eftersom hon satt i mitt knä fick hon plocka lite med den. Egentligen finns det inte så mycket som kan hända om hon trycker på knapparna mer än att den går igång, men nu blev det så otroligt tokigt...

Det finns väl någon radiofunktion på förstärkaren också, men den använder vi ju aldrig, så det finns inga förinställda kanaler. På något sätt lyckas barnet få igång radion på JÄTTEHÖG volym och det bara brusar. Jag blev rädd, men det var inget mot vad L blev... Herregud. Hon sparkade och skakade och skrek, skrek, skrek... Rakt ut. Och innan jag fick av ljudet - herregud. Det jag såg i hennes ögon vill ingen se i sitt barns ögon - ren skräck.

Efteråt gick det inte att trösta henne. Hon var livrädd. Jag kände mig så lagom oduglig kan jag säga. Vi fick gå och lägga oss i sängen och mysa och då blev det bra som tur var. Usch, jag har aldrig sett henne så rädd. Och nu var det ju ändå något helt ofarligt hon blev rädd för. Klart man blir rädd när det kommer högt ljud, men det var ju inte farligt på något sätt.

Jag tänker på att hon garanterat kommer att bli rädd, orolig, ledsen, skräckslagen, hysterisk, förkrossad fler gånger i sitt liv och att det då kommer att handla om betydligt värre saker än höga ljud. Men det vill jag liksom inte tänka på för det vill jag inte vara med om. Jag vill skydda henne från allt ont och se till att hon aldrig får uppleva hemska saker. Det förstår jag ju att det inte går, så klart. Men jag vill heller aldrig mer se den skräcken i hennes ögon.

Lördag

Igår packade vi ihop oss relativt tidigt och for iväg mot badhuset. Vi har ju gått på babysim med L en gång i veckan sedan augusti, men hon har inte varit lika mycket i "vanliga" badhuset. Jag tror att det här var tredje gången. Men hon gillar verkligen att bada! Hon blev riktigt förtjust i ett flytande tåg som hon inte riktigt ville släppa. Och var det något annat barn som lekte med den så blängde hon med onda ögat däråt... :) Men trevligt hade vi i alla fall!

Favvo-tåget!

Hej, hej, mamma!

Fika-tajm (med banan på hakan...) :)

Efter badhuset blev det en ganska lugn dag. Lite storhandling och sedan lugn kväll i soffan. En bra dag.

Kommunikation

L har som bekant blivit exceptionellt mammig sedan jag började jobba. För tillfället ska jag helst bära runt henne hela kvällarna och nåde mig om jag sätter ner henne på golvet eller lämnar över henne till hennes pappa! Helvetet brakar löst och man kan ju tro att man kränkt henne på gruvligaste vis. (Kan ju tillägga att det här endast visar sig när jag är hemma, på dagarna går det så bra, så bra med pappa. Så det är ju definitivt någonting mellan henne och mig.)

Ikväll var det pappas tur att natta. Efter tvätt, blöja, pyjamas, tandborstning och snuttletning så märker hon nog att det drar ihop sig. Då får inte pappa ens komma i närheten. För att slippa den hjärtskärande hysterin som spräcker hela mitt hjärta när de går iväg till sovrummet kom jag på den briljanta idén att vi kunde låtsas att jag går iväg till typ jobbet. Som jag gör på morgonen. Jag klär på mig ytterkläder och tar på mig skor och sedan vinkar vi. Då går det (oftast) bra, inga ledsamheter. Så jag drar idén för maken, tydligt nog, tyckte jag.

Så jag tar på mig skor, pussar L och vinkar hej då. Sedan går jag ut på trappen. Kallt. Ingen jacka. Går och kollar postlådan, fast jag redan gjort det när jag kom hem. Står en stund. Tänker att nu har dom nog hunnit in i sovrummet och lagt sig. Smyger upp ytterdörren och hör glädjande nog ingen gråt. Perfekt. Smyyyyyger in - och vad ser jag?

Man och barn står framför tv:n och glor.

Vad faan. Skulle dom inte gå och lägga sig?

- Nä, skulle vi? Skulle vi inte bara kolla om det gick bra att du gick iväg?

Ööööh. Varför då? Det gör vi ju varenda morgon och det går ju bra. *pust och stånk* Så istället för en separation fick L ikväll två, eftersom de gick och la sig direkt när jag kom in. DÅ var hon ledsen minsann.

Så kan det gå när man inte lyssnar på vad den andre säger. Hej och hå.

Fredag 15:57

Jag sitter på mitt kontor och håller mentalt på att gå hem. Är redan halvvägs hemma hos L.

Telefonen ringer. Jag kastar ett getöga på datorklockan nere i högra hörnet. 15.57. I princip nästan slutjobbat. Bestämmer att jag ger fan i telefonen, måste ju gå. Men så tar det dåliga samvetet över (eller om det var en plötslig psykos) och jag svarar.

Jag kom inte hem i tid.

Sen och snabb middag

Det blev lite övertid idag. Så blir det ibland. Svårt att kontrollera mitt jobb på det sättet. Inte för att det blev mycket övertid, men när man kommer hem vill man ju gärna umgås lite med L och sedan är det hela kvällsrutinen med gröt och tvättning och ombyte och läggning och hela fadderullan. Så nu värmer jag en micropizza och funderar lite på kvällens bravader. Hur hemskt det än kan bli ibland, så blir allt lite lättare med hjälp av fina kollegor. Det är jag glad för. Tack för det.

Jobbet och livet

Nu börjar livet få lite rutin. Börjar få lite snurr på jobbet - i lagom dos än så länge dock - och börjar vänja mig vid att träffa L mindre på dagarna. Hon har verkligen reagerat på att jag varit borta; i början tror jag att hon straffade mig genom att ignorera mig när jag kom hem, men nu börjar hon snarare bli riktigt mammig på ett sätt som hon inte varit förut. Det är hårt att det måste vara så här, men samtidigt är det verkligen så det MÅSTE vara. Det är en träning inför framtiden. Separationer kommer man alltid stå inför och de kommer tidigt. Man kommer liksom inte undan.

Jag är bara så glad att jag har henne och att jag har förmånen att ha fått en så fantastiskt flicka. Jag är så lycklig för att hon finns. <3

Helgen

Det finns ju en fördel med att jobba och det är ju att man får ha helg. Ledighet är ju mer värd när den inte är konstant. Helgen har gått fort och jag vet inte riktigt vad vi har gjort egentligen. Fredagkvällen spenderades med hemmagjord pizza som maken ansvarade för att tillaga. I lördags var det på förhand bestämt att julen skulle dansas ut. Och så blev det. Tomtarna är nu nedpackade och adventsljusstakarna och stjärnorna är bortplockade. Gardinerna hänger dock kvar och så får det nog bli till nästa helg. Förra helgen köpte vi nya gardiner till vardagsrummet (fina, skira ljuslila) men de är för långa. De måste läggas upp innan de kan sättas upp, så allt får ligga till sig lite ett tag till.

En pulkatur hann vi med igår också. L gillar verkligen det. Nu är det ju bara trist att snön håller på att töa bort idag. Inte för att jag är vansinnigt förtjust i vinter som sådan, men det lär ju ändå inte bli vår på några månader, så då kan snön gott ligga kvar. Det är mycket trevligare om det ändå är vinter.

Idag hade vi för avsikt att försöka göra något vettigt, komma ut lite, träffa folk. Men vi kom liksom aldrig till skott. L:s mormor och morfar kom förbi runt lunch och sedan blev det inte så mycket mer av dagen. Jag har varit tidvill hela dagen, och ändå inte fått något vettigt gjort. Nåja, så är det väl ibland.

Ikväll har vi kollat på Solsidan (som resten av befolkningen om man ska tro fb-statusarna). Det var ungefär som jag förväntat mig. Kul absolut och jag lär väl kolla vidare, men... ja, det är väl inte så mycket mer att säga om det.

Har smält lite

Jag är ju lätt oduglig bloggare just nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag kan ju berätta om att jag nu har jobbat en hel vecka. Jag vet inte vad jag ska säga om det egentligen. Det började riktigt jobbigt, men blev långsamt bättre vartefter veckan gick. I måndags kväll hade jag en klump i magen, i torsdags kväll tänkte jag (för första gången på flera år, tror jag) att jag trots allt har ett riktigt kul jobb. Jag tror och hoppas att det kan bli bra nu. Vi talar om good enough i mitt yrke. Kanske kan det bli tillräckligt bra nu i alla fall.

Någon som vill plocka tomtar?

Nu är jag uppriktigt trött på julen. Vill ha den bort, bort, bort. Nu, nu, nu. Men det får vara rött, glittrande och decembrigt här några dagar till. Jag får ta det på lördag och söndag. Lär väl ta hela helgen.

Tillbaka i gängorna

Jag har inte så mycket att säga. Tillbaka på jobbet igår. Jag trodde för ett par månader sedan att det skulle kännas asjobbigt innan jag kom dit, men att det sedan skulle bli bra, bara man kom igång. Det blev tvärtom, tycker jag. Jag hade ingen direkt jobbångest i söndags, utan allt kändes helt ok. Igår kväll efter jobbet tyckte jag nog att det inte kändes lika bra. Troligen en kombination av en allmän röra och att ha varit borta från L. Jag insåg liksom igår kväll att det här inte var en engångsföreteelse, utan att det är så här det kommer att se ut nu. Vi kommer att ses några timmar varje kväll i veckorna. Jag får bara acceptera det. Helt enkelt.

Random pics

Dom här bilderna har inte för avsikt att vara vackra på något sätt - snarare är det väl fulbilder :D - men det är ju faktiskt lite kul att promenera down memory lane... 

Grejen med den här bilden är inte hon som ligger i sängen eller det ostädade rummet, utan mina två små underbara kissemorrar. Här har vi precis fått förmånen att få ta hand om dom små liven och de är inte gamla... Bilden är från hösten 2000. Elin (högst upp i bild) har vi fortfarande hos oss, Fille (den lurviga) fick somna in i maj 2009. Jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på att hon är borta. Men här - på den här bilden - är de så små, så små! :)

Haha! En fantastisk kameravinkel! Underifrån är väl alltid smickrande...? :D Att jag ser helskum ut är ju en sak, men det roliga med den här är ju hur små vi ser ut! Rena, rama barnrumporna... Bild från januari 2000.

Ytterligare en bild på småungarna... Den här tror jag är från sommaren -99, är lite osäker.



Bild från min student -98. Barnet är ej mitt, det är däremot det påklistrade smajlet. :D



En liten Linda

Jag inser att jag oftast är den som står bakom kameran. I alla fall när det gäller att posa ensam på ett kort. På gruppbilder eller med andra är jag nog med här och där, men dom vill jag inte lägga ut. Jag skrev ju förut att jag tittat igenom gamla fotoalbum, men de här bilderna hittade jag idag när rensade nattduksborden. En liten Linda! Hur gammal kan jag vara? Fem-sex år? Jag är lite dålig på att se sånt.

Det roliga är att jag är lite dålig på att se likheten mellan L och mig, men på de här tycker jag faktiskt att jag ser L i... :)

Gamla minnen

I fredags kväll fick jag ett ryck och rotade fram mina/våra gamla fotoalbum. Ni vet såna där i papper - som man hade på stenåldern. Gud, vad roligt det var! Har inte kollat där på länge, det blir liksom aldrig av. Det var så kul och vi satt en bra stund och bläddrade. Kanske skulle återuppväcka scannern och visa några gamla guldkorn...? Eller inte. :D

All alone med chokladtryffelkaffe

Nu har jag precis blivit ensam i huset. L och hennes pappa har åkt iväg en sväng till L:s faster. De åkte lite tidigare för att kunna åka en liten extra sväng. L har inte sovit på förmiddagen och tog en halvtimmeslur efter lunch för att därefter vakna helt pigg och inte sugen på att sova mer! Det är ju bra att hon är pigg, men jag vill nog påstå att vi kan räkna ut att hon inte kommer att vara så pigg länge till om hon inte sover längre... Inte klimatsmart att använda bilen som sömnmedel, men nödvändigt i det här fallet för att få pusslet att gå ihop.

Jag har bryggt mig en kopp kaffe smaksatt med chokladtryffel (mmmmm....) och sätter mig i lugn och ro här vid datorn en stund. Lugnet gäller endast kring öronen kan jag säga, för i själva rummet är det inte så rofyllt... Vi har storstädat sovrummet idag för förmiddagen. Rensat bokhyllan (där ALLT samlas, broschyrer, papper, tidningar, kataloger...) och dammat ÖVERALLT. Det är klart, känns skönt och fräscht, men våra nattduksbord står nu i vardagsrummet och jag är i färd att rensa mitt... Där samlas det också ALLT kan jag säga. Jag hittar gamla CSN-årsbesked från 2003... Hm. Snacka om att samla på sig. För mig är det nästan en fysiskt befriande känsla när jag får kasta sån här skit. Det är skönt när det är borta!

Så nu ska jag göra klart detta, fixa lite inför imorgon (måste leta reda på mitt nyckelkort) och sedan kanske ta ett bad om jag hinner... Jag längtar redan efter min L. Hur ska det bli imorgon? :S

Glömde!

Jag glömde ju skriva något otroligt viktigt som hände idag! L stod upp och balanserade utan stöd. Plötsligt tar hon ett steg och trillar inte omkull! Herregud! Förmodligen var det väl mer att hon tappade balansen och trillar framåt, men hon tog definitivt ett steg och hon stod ju kvar efteråt! Det kan man väl nästan kalla ett första steg, va? :D

Lördag

Jag tycker att det har känts som söndag idag. Vet inte varför, jag är mycket medveten om att det INTE är måndag imorgon, för då ska jag ju jobba. Man har väl blivit lite dagvill efter alla helger och med ledig make. Känns inte riktigt som lördagkväll idag heller, men det kan nog bero på att samtliga vuxna i den här familjen är lite lagom trötta. Det slog till här efter maten; börjar väl kännas att L sover som en kratta på nätterna. Natten till idag somnade jag runt 02, jag vet (av naturliga skäl) inte exakt när. Då hade jag lagt mig strax efter halv elva och rätt så snart - innan jag hann somna i alla fall - vaknade hon. Hennes oroliga sömn har gjort att jag själv har fått svårt att somna - jag ligger liksom bara och väntar på att hon ska vakna. Lite på helspänn liksom.

Jag vet inte om det är tänder, någon utvecklingsfas, ont någonstans eller något annat som gör att L är tokig på natten, men jag försöker tänka att det väl lär gå över. Hon har ju varit lite så här förut och det har ju gett sig så småningom.

I alla fall så somnade hon väl där före 02 och vaknar 04:45 (jo, exakt, jag kollade klockan) och sedan var det bara att gå upp. Mannen i huset hade gått till gästrummet före midnatt, så det blev hans tur och jag fick gå och lägga mig igen. Sedan sov jag till nio.... De andra två kom och gjorde ett gästspel i sängen, men L ville inte nanna, så de gick upp igen. Jag vaknade till lite dimmigt flera gånger och tänkte att jag måste gå upp och avlösa mannen, jag ska bara blunda en minut, och sedan vaknade jag efter en halvtimme igen... Helt ihjäl.

Det var dock inte så synd om maken, han och L hade sovit en stund i gästrummet. Rätt mysigt att sussa där inne, även om ryggen inte direkt gillar´t.

Nåja, när jag klivit upp så fick L lite gröt och sedan kom vi iväg till stan och åt frukost ute. L var inte på sitt bästa humör, så vi mutade henne med majskrokar. Då gick det ganska bra. :)

Sedan tog vi en sväng till L:s gammelmormor och väl hemma igen fick vi spontant fikabesök. Trevligt! Då fick L leka lite med en liten tjejkompis också. Det märks att hon börjar uppfatta samspel på ett annat sätt än för bara ett par månader sedan. Det är kul att se. Dock är det också lite roligt att se hur undergiven hon blir när det är lite (ja, verkligen lite) större barn hon träffar. Det händer så mycket med barn mellan bara 1 år och 1 ½. Igår hade vi besök av en flicka som är mer än ett år större än L och där ser man ju verkligen skillnaden. Hursomhelst är det roligt att se att L börjar uppskatta att träffa andra barn. Det har hon inte direkt gjort förut (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att hon inte är så stor).

Jag tror och hoppas att det blir en relativt tidig kväll ikväll. Jag önskar också (VERKLIGEN!) att det kan bli en lugn natt. Annars kommer jag att kräva gästsängen ikväll. :)

Linkin Park - Numb

Slog precis över till Miami Vice på trean och hörde den här låten. Mindes hur äckligt bra den är och blev tvungen att leta upp den på Youtube. :)

Sista fredagen i frihet

Idag är sista vardagen på min föräldraledighet. På måndag börjar jag jobba. Jag trodde att det skulle kännas som att livet tog slut, men det gör det faktiskt inte. Känns ganska ok faktiskt. Jag kan sträcka mig så långt att jag till och med ser fram lite emot det. Det låter väl bra? :)

Hursomhelst - idag har jag tvättat lite, skottat snö och busat med L. Det är faktiskt väldigt mysigt att vara hemma så här alla tre tillsammans. Man hjälper varandra och det blir lite mer gjort. Mysigast var i alla fall i sängen imorse när vi vaknat; att ligga och mysa med en glad, busig unge som inget hellre gör än pussas. Där kan man snacka lycka. :)

Julgransplundring

För den som spänt har väntat på hur det gick med utkastandet av den barriga herrn, här kommer en uppdatering:

Han var inte överdrivet barrig när vi tagit bort pyntet.
Det mesta hamnade på golvet.

Här har vi hans stackars fingrar.
Oj, vad han nog fryser nu när han står ute.

Han var en vänlig gran. Han vet hur mycket
huvudbry vi hade kring hans genus,
så han lämnade ett tydligt spår som
gav oss svaret. :D

Behöver jag säga att det tog en stund
att städa upp efteråt?

Resten av 2010

Det här inlägget började jag med före nyår, men kom liksom aldrig till skott med att göra klart det... Nu har jag i alla fall ritat ner några minnesvärda händelser under slutet av 2010:

En jättefin dag i slutet av augusti
med släkten. Dagen efter fick tyvärr
glädjen möta sorg. :(

L:s morfar, mormor och pappa
vid Borgholms slott på Ölands skördefest
i oktober.

På Öland bodde vi
i villavagn på camping. :)
Gick så bra så. :)



Lunch på Öland.



Vi firade fars första fars dag med mysfrulle...

...och L fick inviga pulkan i all snö
som varit hela hösten/vintern.

L provade diverse sovställningar. :)



Kaveln åkte fram vid
pepparkaksbaket!



Vi firade L:s första födelsedag med tårta och kalas...

....och träffade tomten första gången!

Muntergök

Det är en fröjd att borsta L:s tänder. Hon tycker att det är så himla roligt och vill helst borsta tänderna så fort hon ser tandbortsen på badrumshyllan! Det skulle dock inte hålla i sig enligt muntergöken på Folktandvården - hon yrade på om hur man skulle hålla fast huvudet och bända upp barnets mun med sina fingrar långt bak i munnen, inte OM, utan NÄR, barnet började trilskas. Så - när kommer detta trilskande? Jag väntar varje dag.

Imperiet - Var E Vargen

Imorgon åker han ut!

Så här såg det ut idag när vi kom hem...:

Jag lever! (Eller: Paprikorna som fylldes)

Det kanske inte kommer som en överraskning (att jag lever), men jag tänkte att det kanske måste göras övertydligt efter en sådan här bloggtorka. :) Jag har haft fullt upp och mindre fullt av lust att skriva här. Och inte för att jag har så mycket mer att säga just nu, men jag kan ju i alla fall knåpa ihop någonting så att det ser bra ut. :D

Nu sitter jag och väntar på maten i ugnen. Ikväll blir det fyllda paprikor (Garva inte läppen av dig nu, Ullis, om du läser det här... Jag tror att det är första gången jag lagar det sedan vår fantastiska kulinariska upplevelse... :D ) och jag tror att det kommer bli bra. Ni vet - man tager det man haver! Så för tillfället ligger klyvda spetspaprikor i ugnen, fyllda med couscous, stekta champinjoner med chili, cocktailtomater och kräftstjärtar... Ost uppepå. Ingen hade dock talat om för mig att den gula chilin är starkare än den gröna, så det blir nog rätt hett... Jag hade nån sån där multipack med chilisar i kylen, smakar på den gröna, nästan ingen hetta alls, hackar ner den, tror att det blir lite klent, hackar upp den gula också och öser ner - utan att smaka! Förrän efteråt då... Jag kan konstatera att gult är hetare än grönt. Om någon undrar.

Ha en trevlig trettondagsafton!