I förrigår började vi försöka lägga L i sin helt egna säng. Hon vägrar absolut att somna där, men efter att hon somnat i vår säng, så flyttade vi över henne. Då sov hon själv från ca 19.30 till 24.00, vilket väl var helt ok första gången. Igår kväll var hon dock helt speedad och vägrade sova någonstans. Hon skrek, kastade sig av och an, klättrade runt i sängen, slet i sänggaveln, sparkade och gjorde (visserligen) precis som hon annars brukar göra på nätterna när hon vaknar. Det tog två nattningsförsök, men till slut somnade hon. Vi lyfte över henne till spjälsängen och där sov hon till 23. Jag hade lagt mig vid 22, men inte kunde jag somna inte. Jag var fortfarande vaken när hon kom över till storsängen. Det är onekligen ovant att inte ha henne hos sig, när man haft det i nästan ett år. Det känns som att något fattas.
När hon väl kommit över till vår säng, så har hon sovit väldigt bra, måste jag säga. Hon har säkert vaknat flera gånger, men om hon somnar om direkt, så brukar jag knappt komma ihåg att hon vaknat. Man gör väl allt i sömnen; ger snutten och gosar in sig. L sov faktiskt tills hennes pappas klocka ringde vid 5.50, Skönt, skönt. Tyvärr har jag grisont i ryggen, men det är ju en annan sak. Jag funderar faktiskt över om jag ska ringa sjukgymnasten igen, även om han tycker att han gjort allt som han kan göra. Han pratade sist om akupunktur. Jag tror inte att det är den typen av smärta jag har som akupunktur hjälper på, men nu börjar jag bli desperat igen och vill prova allt som går att prova.
Idag ska vi till BVC på förmiddagen. Hoppas nu för allt i världen att L har gått upp som hon ska. Håll alla tummar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar