Top model baby

Imorgon ska L till Per-Arne Rynning för 1-årsfotografering. Det ser vi fram emot! Hon fotograferades där när hon var sex månader också och vi är SÅ nöjda med dom bilderna! Hon var på bra humör den dagen och det spelade väl förstås in. Vi får se vad hon vaknar på för sida imorgon... Idag har hon varit extra klättrig och i farten och jag bara ser framför mig hur hon trillar och får en blåtira eller slår sönder läppen... Det skulle ju bli originella bilder... :-S

Det svåra (och ytligaste) har varit att välja vad hon ska ha på sig. Ett kärt problem förstås, men man vill ju dels att det ska vara snyggt och tidlöst och ändå spegla vad hon har på sig i vanliga fall. Man vill ju inte att man ska få en känsla av att hon är utklädd liksom. Nu har vi nog dock valt en röd förklädesklänning och även ett par jeansleggings och en tuffare Barbapappa-tröja. (Dock ej att bäras samtidigt. :D ) Blir nog snyggt. Skulle det ha ändrats och man inte får ha flera ombyten så blir det nog klänningen. Så sött så man spricker. :) Nu hoppas vi på ett gott morgondagshumör!

Är det någon där ute?

Ja, det vet jag ju att det är. :) Men det vore ju så himla roligt om den som läser skulle vilja skriva någon liten kommentar! Kul vore det och glad skulle jag bli, men det är ju inget tvång! Vill man fortsätta vara hemlig så går ju det också naturligtvis bra... :) (Jag älskar att hemligläsa bloggar... :)

Bakblogg?

Nej, så roligt ska vi inte ha det. Men jag har nog snart fyllt bak-kvoten för hela december. :) Så här mycket brukar jag inte baka. Men däremot tycker jag nog att jag har blivit bättre på att baka senaste året. Jag har (på riktigt) varit riktigt urusel på att baka. Jag har liksom inte klarat av det. Jag tror att jag har bakat som jag har lagat mat - på en höft. Alltså inte varit så noga med proportionerna, slängt i lite sånt och lite sånt, ändrat hit och dit. Nu när jag lärt mig att följa recepten tycker jag att jag lyckas ganska bra, i alla fall i jämförelse med förr. :)

Nu på eftermiddagen har vi "slängt ihop" (titta, jag kan till och med låta kaxig) en mjuk pepparkaka. Jag tror att det gick bra. Den luktar gott, ser ut som en kaka och släppte från formen. :) Det får man väl vara nöjd med.

Hur den smakar? Vet ej. Kommer inte heller få veta det förrän om en sisådär tre veckor. Jag tänkte nämligen lägga den i frysen till L:s födelsedagskalas. :)

Att börja jobba

Om knappt sex veckor börjar jag jobba igen. Jag har då varit hemma och föräldraledig sedan slutet av november 2009. Känns så där att börja igen. Jag jublar inte och jag gråter inte. Inte än i alla fall. Som tur är har jag lyckats hålla jobbet och allt som sker där långt borta från mig under det här året, jag har nästan inte alls varit i det. Så känns det väl just nu också, men samtidigt förstår jag ju att det inte kommer att hålla sig så när jag väl börjar. Samtidigt försöker jag peppa mig själv och tänka att det ska bli kul. En nystart liksom. En chans att göra något bra, att göra saker på det sätt jag vill göra dom och aldrig, aldrig, aldrig tillåta att saker går över styr som de gjort tidigare. Man kan säga att det här året varit bra för mig - inte bara för att jag haft förmånen att lära känna och umgås 24/7 med världens bästa unge - utan också för att jag idag kan höra mina egna tankar och känna mina egna känslor. I mitt jobb blir det lätt ett virrvarr av eget och andras.

Eftersom L:s pappa ska vara hemma med henne i nästan åtta månader kommer jag i alla fall att känna mig trygg med att hon har det bra. Jag kommer liksom ha lite tid att anpassa mig till att jobba tills hon ska börja i barnomsorgen. Känns bra. Känns som ett bra upplägg. Men fick jag välja och vara självisk skulle jag ju naturligtvis vilja vara hemma med L mycket längre... Fast ser jag det ur hennes synvinkel så tror jag ju förstås att det bästa för henne är att hon får möjligheten att vara hemma med båda sina föräldrar. Och det är ju så klart det viktigaste.

Morgon i vinterlandet

Vakna, uppe och mätta. I alla fall L. Själv är jag väl inte särskilt mätt, men inte hungrig heller. Har svårt att äta på morgonen, har jag nog alltid haft. Ute är det pudervitt och iskallt. Det är lite för kallt just nu, det är inte självklart att ta ut L några längre stunder när det är så kyligt. Jag hoppas att det tinar upp lite, för idag har jag lust att ta en ordentlig långpromenad. För övrigt har vi inga planer för dagen. Så har jag märkt att det ofta blir så när man är föräldraledig; vissa veckor är fullspäckade så att man nästan är lite busy och vissa går man bara här hemma och drar. En sådan vecka tror jag att det här blir. Men man får se positivt på det också, då har man ju tid att vila upp sig! :)

Ha en bra dag!

This Life - Sons of Anarchy Theme Song


Jag är fullständigt hooked på Sons of anarchy. Vi kollar just nu på tredje säsongen. Här är introlåten. Helt ok låt! Tror dock inte att det här är riktigt samma version som i serien. Den här är lite mer country. Enjoy!

Ny karriär?

Nog för att jag ibland funderar över att göra ett nytt karriärval, men jag tror nog inte att konditor är rätt väg att gå... :D Kul att baka och kladda med kristyr i alla fall. Kände mig som ett barn på nytt. Det verkliga barnet hängde dock i byxbenen på mig och ville inte alls vara med sin far. Troligen ville hon också baka. :)

Julmust och peppisar

Gott, gott! Jag vill helst ha tjocka, lättgräddade peppisar... Då är dom som bäst! :)

Pulka till BVC

Idag hade vi tid på BVC för vägning. Vår BVC-sköterska har varit så gullig och låtit oss komma på andra tider än den ordinarie barnvägningstiden, eftersom vi går och simmar då. Nu har vi gått ofta och vägt L, eftersom hon inte gått upp så bra. Nu är det dock andra bullar, idag hade hon gått upp jättebra! Jag blir så lättad och det är så skönt! Riktigt jobbigt när viktkurvan planat ut... :(

Det är ju rätt kallt idag, 12 minusgrader när vi skulle pallra oss iväg. Bilen var insnöad och jag orkade inte skrapa för en tur på två minuter. Vagnen låg i bilen och det är inte det lättaste att få ut den på egen hand nu när det är snö på bagageluckan som tynger ner och gör att den inte vill hålla sig uppe. Sagt och gjort, vi tog pulkan. Det tar inte längre tid att gå med den än vad det hade gjort med vagnen, så ur kylsynpunkt så spelade det ingen roll. Jag packade in L med fårskinn och filtar, så pulkade vi iväg. Det är ju så vackert ute! Och det kändes inte så kallt som jag trodde. L gillar att åka pulka, så det var ju lyckat!

Pulkabild från i helgen

När vi kom hem firade L den fina viktuppgången med att äta två skedar mat... Men så länge hon går upp som hon ska kan jag leva med det. I eftermiddag har vi inget planerat. Troligen kommer den större av oss att knapra i sig en hel del pepparkakor, men det är ju bara trevligt. :)

Fel tid i bloggen

Jag ser att mina inlägg inte blir rätt daterade. Tidsinställningen ligger en sisådär 9 timmar efter. Någon som vet hur jag gör för att ändra detta?

Pepparkaksbak!

En bild från gårdagens pepparkaksbak hemma hos L:s mormor och morfar. :) L fick nog i sig mer deg än vad vi hade velat, men nog ingår det att smaska lite deg när man bakar peppisar? :D

Helt ok natt

I förrigår började vi försöka lägga L i sin helt egna säng. Hon vägrar absolut att somna där, men efter att hon somnat i vår säng, så flyttade vi över henne. Då sov hon själv från ca 19.30 till 24.00, vilket väl var helt ok första gången. Igår kväll var hon dock helt speedad och vägrade sova någonstans. Hon skrek, kastade sig av och an, klättrade runt i sängen, slet i sänggaveln, sparkade och gjorde (visserligen) precis som hon annars brukar göra på nätterna när hon vaknar. Det tog två nattningsförsök, men till slut somnade hon. Vi lyfte över henne till spjälsängen och där sov hon till 23. Jag hade lagt mig vid 22, men inte kunde jag somna inte. Jag var fortfarande vaken när hon kom över till storsängen. Det är onekligen ovant att inte ha henne hos sig, när man haft det i nästan ett år. Det känns som att något fattas.

När hon väl kommit över till vår säng, så har hon sovit väldigt bra, måste jag säga. Hon har säkert vaknat flera gånger, men om hon somnar om direkt, så brukar jag knappt komma ihåg att hon vaknat. Man gör väl allt i sömnen; ger snutten och gosar in sig. L sov faktiskt tills hennes pappas klocka ringde vid 5.50, Skönt, skönt. Tyvärr har jag grisont i ryggen, men det är ju en annan sak. Jag funderar faktiskt över om jag ska ringa sjukgymnasten igen, även om han tycker att han gjort allt som han kan göra. Han pratade sist om akupunktur. Jag tror inte att det är den typen av smärta jag har som akupunktur hjälper på, men nu börjar jag bli desperat igen och vill prova allt som går att prova.

Idag ska vi till BVC på förmiddagen. Hoppas nu för allt i världen att L har gått upp som hon ska. Håll alla tummar!

Sova sig till smärta barn

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8168353.ab

Jaha ja. Det var ju spännande. Att inte sova ordentligt som litet barn ökar risken för övervikt senare i livet. Ytterligare en sak att oroa sig för. ;-)

Med tanke på hur lite L sovit under sin första tid i livet och samtidigt hur lite hon har gått upp i vikt, så behöver hon nog äta upp sig riktigt ordentligt för att hon ska bli en liten klump... Skämt åsido, om man nu ändå ska ha Aftonbladet som källa så låter det ju som trovärdig forskning. Och jag är inte överraskad. Nog är sömn viktig. Jätteviktig. För vuxna finns det väl redan en konstaterad koppling mellan sömn och övervikt, så varför skulle det inte gälla för små barn som fortfarande utvecklas?

Det är väl bara nu att ställa in alla middagslurar under dagen, utmatta barnet riktigt ordentligt och sedan se till att hon sover på natten! För middagslurar "gilldes" ju tydligen inte. Sova på natten ska man göra. Och inte för att jag har något emot det, jag sover gärna när det är mörkt ute och struntar gärna i att hålla ordning på en pigg L, som helst ska riva i sänggaveln, skrika så öronen sprängs eller klättra över mig och sin pappa.... Tänk så jobbigt det blir med detta sedan när hon blir överviktig också? ;-)

Snö, snö, snö...

Ute faller snön. Den faller i drivor skulle jag vilja säga. Jag gillar visserligen snö, i alla fall så här i början av vintern. Jag älskar när det blir vitt och ljust överallt och man bara väntar på att se tomten komma farandes bakom nästa krön... :)

Igår skulle hela familjen ta en pulkatur i det vackra vita hade vi tänkt. Jag insåg dock strax innan vi skulle pallra oss ut att det var tolv minugrader och att jag inte äger ett par passande täckbyxor. Alltså skulle jag troligen fått kallbrand i benen om jag gett mig ut några längre stunder. Mannen införskaffade sig täckjacka och -byxor förra helgen, men jag hittade inga som jag gillade då. (Å andra sidan bar jag samtidigt runt på en sovande flicka i full vintermundering, vilket kanske bidrog till att jag inte tittade så där jättenoga... :) I alla fall så bestämde jag mig för att snabbt dra in till stan på egen hand och se om jag hittade några brallor. Först såg jag dock till att L var ordentligt inpackad i pulkan och sedan agerade jag fotograf och filmare en stund, tills man och barn åkte iväg på äventyr...

Jag hittade faktiskt ett par billiga täckbrallor. Jag behöver inga high-tech-byxor. Jag åker ju inte ens skidor, så egentligen är det mest för att hålla värmen dom stunderna det är snö och kallt och man är ute. Troligen blir det nog lite mer utestunder den här vintern än de tidigare, så det gäller väl att vara utrustad. Jag blev uppdaterad via mms från mannen att L somnat i pulkan efter att ha tagit en tur på byn... Lilla trött-tjejen... Det tar på krafterna att vara ute och busa... :)

För tillfället sover både man och barn. Det blev inte många timmars sömn inatt. L är väldigt orolig på nätterna nu. Hon vill helst att både mamma och pappa ska ligga brevid henne när hon ska somna. Konstigt det där, hur det kan ändras från en dag till en annan. Nattningarna har gått riktigt bra ett tag, men senaste tiden har hon varit extra orolig. Det är väl nån fas. Som allt annat. :)

När de vaknar ska vi pallra oss i väg till L:s mormor och morfar och se om vi kan baka lite pepparkakor. Ytterligare en livspremiär för L! Imorse tände mor och far första ljuset i adventsljusstaken med stor andakt. Tänk - första gången för lilla L! Nåja. Hon var mer intresserad av leverpastejssmörgåsen som vi lagt så att hon inte kunde nå den än att glo på nåt ljus som hon väl sett förut. Och det gjorde hon ju visserligen helt rätt i. Man måste prioritera i livet. :)

Dagen före första advent

I år blir det en speciell jul. Det är visserligen min dotters andra jul, men å andra sidan var hon ju alldeles nykläckt förra året, så det är knappt att det räknas. Det var också två nykläckta föräldrars första jul förra året, med allt som det innebär. Knappt att jag kommer ihåg förra julen. Jag gick väl på fullständigt högvarv i lycka och rädsla över att ha anförtrotts ett nytt litet liv att hålla ordning på... Men det gick det också. Så klart. I år hoppas vi på en lite lugnare jul ur den aspekten. :)

Imorgon är det första advent. Jag har försökt pyssla med gardiner och adventsljusstakar lite pö om pö den här veckan. Det har väl gått relativt bra; gardiner, ljusstakar och stjärnor är på plats. Idag skulle jag dock ha plockat fram lite övrigt julpynt, men det står fortfarande kvar i kartongerna. Fick för mig att röja upp i datarummet under eftermiddagen och när det var klart hade orken tagit slut. Jag får väl ta det imorgon bitti istället. Jag betvivlar inte att jag kommer att få kliva upp tidigt. :)

Imorgon ska vi eventuellt till L:s mormor och baka pepparkakor. Sedan blir det nog en sväng på stan på julskyltningen. Dock ska vi först tända första ljuset i staken och visa L för första gången hur julmånaden inleds. Det tror vi blir succé. :)

Att bestämma sig

Jag har länge funderat över om jag ska börja blogga. Jag gillar ju att läsa bloggar, jag gillar att skriva, jag sitter en del vid datorn - så varför inte? Samtidigt kräver det ju en del för att en blogg ska vara läsvärd. Att texter blir personliga och att det man skriver betyder något, i alla fall för en själv. Annars kan det lika gärna vara. Jag har inte varit - och är fortfarande inte - helt säker på att jag vill dela med mig av mig själv till resten av världen på det sättet. För det är ju det det handlar om. Resten av världen. Det är stort, det. Större än lilla mig. Jag tycker att det är lite läskigt och jag har tvekat.

On the other hand - ord är frihet. Och frihet tycker jag om.

Så det handlar väl bara om att bestämma sig. Och det har jag gjort ikväll. Så välkommen till mig. Här börjar friheten.