Blogga eller inte blogga

Nu har jag inte bloggat på typ två veckor. Tiden är så knapp och jag har inte känt att jag kunnat eller velat prioritera det. Och så lär det väl vara - om jag fortsätter att lägga tiden på andra saker. Så hur ska jag nu göra? Å ena sidan har ju inte bloggat så länge och skulle nog överleva om jag slutade, men å andra sidan har jag gillat det! Men det är ju ingen större mening att ha en blogg där man skriver någon gång varannan vecka. Så - vad göra? Någon som har några tankar?

Psalm 21

Nu har vi tittat på Psalm 21. Det är nog en av de sämsta skräckfilmer jag sett och då tycker jag att jag har sett en och annan. Snacka om osammanhängande. Historia och story hänger inte samman för fem öre med berättartekniken och filmatiseringen. Kanske beror det till viss del att jag inte är så insatt i religionsfilosofi och helt enkelt inte begriper de underliggande frågeställningarna. Det blir helt enkelt platt och mycket intetsägande. Ungefär som att slänga in en bunt Samaror i vilket sammanhang som helst. För min del kunde jag lika gärna ha kollat en och en halv timme på en film som handlade om Samara och ICA-Stig. Lika många läskiga ansikten och precis lika obegripligt.

Huvudvärk och jättetrött

Känner mig jättetrött idag. Har sovit en stund på eftermiddagen. Fick rejäl huvudvärk också, men den har jag stillat lite med alvedon. Nu ska vi börja fundera på kvällsmat. Barnet börjar nog bli lite suget.

Vattenläcka, akuten och annat kul

Helgen kunde ha börjat bättre. Jag åkte iväg till jobbet som vanligt i fredags och hann knappt komma dit och sätta igång, förrän maken ringer på min jobbtelefon. Det brukar han aldrig göra, han brukar ringa på min privata mobil. Först låter han jättekonstig och jag blir jätterädd och frågar om allt är bra. Han säger att "njee, inte direkt". Jag blir så himla rädd och fattar inte att han inte bara säger vad det är och skriker "men säg vad det är då!". (Karlar, kom till saken liksom... :D ) Jag tänkte ju direkt att det hade hänt något med L, men han säger att allt är bra med henne, men att det är vatten i hela klädkammaren...

Först blir jag bara lättad över att det inte hänt något farligt, sedan inser jag ju att vatten på golvet inte är så bra... Värmepumpen står i klädkammaren och tydligen har en slang inte varit helt fastsatt sedan installationen och nu har den börjat läcka. Jättekul. Klädkammaren är avlång och pumpen står längst in mot kortväggen, men vattnet har hunnit rinna ända genom rummet och ut mot hallen. Där har vattnet gått upp i väggen och tröskeln har blivit vattenskadad. Det är våtrumsmatta där inne visserligen, men utan annat tätskikt står det ju inte emot så länge. Klädkammaren använder vi mest som förråd, så det var ju massor av saker där inne som också nu blivit blöta.

Jag vet ju själv att det inte är så lätt att göra ett storröj ensam hemma med L och det här behövdes ju tas tag i direkt. Vi behövde alltså någon som kunde ta hand om L en stund. Jag hade jättesvårt att åka hem, skulle åka iväg, mormor jobbade, morfar är i Sälen, farmor har ingen bil (den har vi...) och vem är annars ledig en vardag? Som tur var var L:s moster hemma hos våra föräldrar, så hon kunde komma efter en stund och ta hand om L, medan maken började röja upp.

Rörmokaren kom och fixade så vattnet slutade droppa. (Och tyckte att de som installerat pumpen gjort ett dåligt jobb. Jo tack, problemet var väl bara att de kom från hans firma... :S ) På måndag kommer en byggfirma och kollar hur stor skadan är och vad som behöver göras. Jag ser INTE fram emot detta. Huset är inte så stort och klädkammaren ligger inklämd mellan badrum, hall och vårt sovrum. Jag ser framför mig hur byggfläktar står och surrar i flera månader, golvet uppbrutet, väggen borta... Pust. Hur ska det bli med L? Hur ska hon kunna sova och busa omkring? Nåja, vi får väl se. Det kanske inte är så illa. Ingen mening att hetsa upp sig innan man vet.

Själv var jag ju på jobbet när allt det här hände och vid 14-tiden såg jag att det ringde hemifrån på min privata mobil. Jag kunde inte svara, för jag pratade i den andra telefonen. Efter typ tio minuter, när jag pratat klart, ringde jag upp. Min syster svarar och säger att maken åkt till akuten, för han inte mådde bra! Han hade varit iväg med saker som skulle kastas och kom tillbaka och mådde jättedåligt. Syrran var kvar hemma med L. Jag ringer makens mobil och han säger att han kände sig jättekonstig, yrslig, fick plötsligt jätteont i kroppen och orkade knappt resa sig och gå till bilen. Det läskigaste var att han också fått väldigt ont i bröstet och ner mot magen.

Jag skulle ha besök precis i den sekunden, men en kollega fick avboka det hela och jag kastade mig i bilen och åkte mot sjukhuset, det tar väl en sisådär 25 minuter. Jag blev så himla arg på maken att han satt sig i bilen och kört själv när han mådde så dåligt! Min syster hade erbjudit sig att köra honom, men då ville han inte att L skulle behöva åka fram och tillbaka... Väldigt logiskt, eller hur? :/ Jag kan säga att maken inte besöker sjukhuset alltför ofta, så att om han självmant åker till akuten så mår han inte särskilt bra...

När jag kom fram var det massor av folk i väntrummet, men ingen make. Han hade redan fått komma in och göra EKG. Han mådde inte alls bra. Ont i bröst och mage. Ont i hela kroppen och så fort han ställde sig upp blev han yr. Prover togs förutom EKG:et. Efter en sisådär tre timmar på akuten fick vi åka hem. Då hade man uteslutit att det var något med hjärtat, vilket man ju var mest orolig för. Övriga prover såg bra ut, förutom att de visade tecken på infektion.

När vi åkte hem mådde maken inte vidare värst bra, men han var väl lite piggare än när vi kom dit. Hemma väntade L och hennes moster och även mormor hade kommit. Huset såg ut som ett bombnedslag efter vattenläckan. Det var ju det maken höll på att rensa upp i när han började må dåligt. Det var bara att försöka förbise allt det och få i barnet lite mat och göra kvällsrutinen. På kvällen börjar mannen också få rejält ont i magen. Jag kan säga att det sedan stod tydligt att den där infektionen som proverna visade tecken på nog satt/sitter precis där... :S Vi la allt åt sidan och kom tidigt i säng hela familjen.

Så maken bidde magsjuk och blev ju inte direkt piggare av det. Det låter ju troligt att det var det som orsakade alla andra konstiga symptom.

På lördagmorgonen hade ingen varit och trollat bort röran över natten. Eftersom mannen var sjuk och inte riktigt i stånd att ta hand om L, fick jag köra henne till mormor på förmiddagen. Detta så att jag skulle få en chans att röja upp. Det dåliga samvetet gjorde sig ju direkt påmint, eftersom jag träffar henne så lite ändå när jag jobbar. Men jag tänkte att det måste göras. Ibland rår man liksom inte på vad livet hittar på. Bättre att jag kan vara effektiv och städa upp på några timmar än att hon ska vara med och det tar dubbelt/tredubbelt så lång tid...

Hursomhelst - maken är bättre idag. Jag hoppas att det håller i sig så. Det är klart att man gå och vänta på att man själv ska få det hela, men jag försöker låta bli. Blir man sjuk så blir man. Det är så klart trist om L blir magsjuk, men det är också svårt att undvika. Maken har sovit i gästrummet i två nätter, vi spritar oss hela tiden och så mycket mer kan man inte göra. Jag är bara glad att det inte verkar vara något mer allvarligt än så. Det blev riktigt otäckt i fredags och det är nog först nu jag begriper att jag blev riktigt rädd.

Depeche Mode - Wrong

Kommer inte ihåg om jag lagt upp den här förut, men jag gör det i så fall igen, för jag tycker att det är en RIKTIGT bra låt.

En intensiv vecka är snart slut

Min fjärde arbetsvecka lider mot sitt slut. Den har varit intensiv med rätt högt tempo. Jag är inte riktigt van vid det känner jag. Men jag lär väl komma in i det ganska snabbt. Jag har inget emot att ha mycket att göra, jag gillar när det händer lite, men jag klarar INTE av när det blir någon slags normaltillstånd. Sånt har jag haft för mycket av och jag vill INTE ge mig in i det igen. Det har jag lovat mig själv att låta bli.

Just nu sitter jag i soffan och känner mig rejält trött. Jag lär inte göra särskilt många knop mer idag. Jag sitter dock och funderar över morgondagens middag. Nåt smarrigt måste vi ju hitt´på när det är fredag. Just nu är jag inne på någon slags medelhavsmat. Maken nämnde baba ganoush förut i något helt annat sammanhang och nu är jag sjukt sugen på det. Synd att det är så långt tills imorgon, då lär jag väl ha glömt hur sugen jag var på det idag. Jag har också ett så himla gott recept på mozzarellagratäng med pesto och aubergine (den ser inte vacker ut, men är riktigt smarrig) och det skulle jag också kunna tänka mig. Dock är ju maken laktosintolerant och verkar vara riktigt känslig just nu (för hans piller som han kan ta innan han äter mjölkprodukter tycks inte fungera), och det är ju lite tokigt att göra en mozzarellagratäng utan mozzarella. :D Jag får nog fundera ut något annat. Någon som har något trevligt förslag? Det ska vara lakto-ovo-vegetariskt eller fisk/skaldjur och innehålla sådana mjölkprodukter som man kan byta ut mot laktosfria alternativ. (Vilka krav, va! :D )

Men allvarligt...

Nu har jag verkligen inte tittat så mycket och koncentrerat på Den hemlige miljonären idag, men skämskudden åker ju fram kan jag säga. Är det verkligen sant att dom filmade Wonna när hon klappade sin kristallkrona när hon kom hem? Såg jag rätt eller ska jag gå och lägga mig?